Tankerummet

Ju mer sommaren lider mot sitt slut desto mer närmar sig ett nytt äventyr för Freja. Om 2,5 v så ska hon börja på en riktig förskola, inte bara en sån öppen som hon varit på hittills. Utan en där det kommer stå hennes namn ovanför en krok. Och där hon kommer få ha riktiga fröknar - Jennie och Karin. Jag har självklart sökt på FB, men utan resultat. Kanske är det lite väl mycket näsblötning, men jag är ju så nyfiken!

Freja har under sommarens gång pendlat lagom mycket mellan att på förhand både älska och hata sina fröknar. Hon har gråtit i min famn och beklagat sig över att inte få vara hemma. Och hon har med skratt i rösten pratat om att hon minsann är en stor tjej som kan klara sig utan mamma o lillebror på dagarna. Hon planerar emellanåt för vad jag o lillebror ska göra om dagarna när hon inte är hemma - och vår viktigaste uppgift är såklart att längta efter henne!  

(Det är lite märkligt, men nu när jag skriver det här så fylls hela jag av bubblande, sprudlande glädje och stolthet över att få vara mamma till den här fantastiska tjejen - hon är bäst, min Freja!)


Jag själv är lite nervig inför hur inskolningen ska gå. Och hur jag ska få bra kontakt med fröknarna. Och att fylla på Frejas garderob med bra kläder, som kan matchas hur som utan att hon ser ut som en clown. Och hur jag ska få Freja att inte svära så mycket när hon väl är där.

Mina tankar har snubblat vid att lämna över inskolningen till G. Men jag vill inte missa den - det handlar ju oxå om att föräldrar o personal att lära känna varandra och jag vill känna den där förskolan så mycket som det bara går. Sen tänker jag oxå att det är en viktig utvecklingspsykologisk uppgift för mig o Freja att släppa taget om varandra. Att våga säga hej då för en stund. Att klippa lite navelsträng. Vi behöver göra det, och hennes dagisstart ger oss en unik chans att göra det på ett riktigt bra sätt. Det är klart att det kommer vara svårt, tufft och bökigt, men jag tror att vi båda är så redo som man kan bli!