jag offrar mig för vampyrungen

Jag gjorde nyss något som jag för några timmar sen lovade på gud o allt heligt att jag aldrig skulle göra igen.

Jag ammade min son.

Tänk vad ett par värdefulla timmar tillsammans med världens bästa storasyster kan göra för mammasjälen.

Ja, nu ser ni säkert ut som stora frågetecken. Det får ni göra för jag vet att jag pratar i gåtor.

Jag ska vara tydlig.

Mitt lilla barn bet sönder min bröstvårta idag. Blodet rann och jag trodde helt ärligt att han amputerat bort en del av mig. Tårarna sprutade och jag lovade dyrt o heligt att jag aldrig skulle låta hans små vampyrliga huggtänder komma nära mig igen.

Men, så fick jag åka iväg utan barn och ha ett par trevliga timmar med min syrra. Och när jag kom hem o fick krama på min bebis var jag redan beredd att förlåta honom. Och när han bad tvekade jag inte ens att låta honom ha sina vassa gaddar nära min halvamputerade del.

Det gjorde ju såklart ont som satan men det är ju så vi är, vi mammor. Vi offrar oss för våra barn.


Ser ni dem? Hans mordvapen. Kan kanske se små o söta ut, men tro mig, skenet bedrar!


Kommentarer
Postat av: Storasyster Lotta

Han e ingen vampyrunge......Han bara ger sin kärlek lite hårt :) Puss

2010-12-23 @ 18:59:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0