Min Joakim

Jag missade ett BVC-besök i onsdags, bara sådär. (Och jag missade att en god vän opererades oxå, det är ju nästan oförlåtligt. Men hela mitt mentala jag var inställt på mys, och då blev det visst lite tokigt.)

Men vi var på BVC idag istället o jag tänkte skriva lite om min pojke. Jag gör det kanske mest för min egen skull, men hoppas att det är mysig läsning för en å annan av er oxå! :)

Han har stannat av lite i växten, och vägde nu 11200g och var 74cm lång. Förmodligen alla förkylningar som tar ut sin rätt. Vår BVC-sköterska tycke vi skulle söka läkare snart igen, eftersom han inte blivit bättre av ganska stark antibiotika i åtta dagar.

Min bebis är alltså nio månader gammal redan, tiden går galet fort. Han älskar att gå, och om han inte får hålla händer o få gåhjälp tar han en "rullator" i form av gåstol, matstol eller så - hur söt som helst. Och han går runt möblerna mest hela tiden. Och korta stunder då o då står han helt själv, utan att hålla i sig.


Han åt pannkaka för första gången igår och är därför alldeles rödprickig i ansiktet idag. Lite överkänslig mot ägg, är min slutsats. Det var Freja oxå. Men det brukar växa bort på de flesta barn. :)


Eller så var det jag som torkade bort blåbärspuren slarvigt. ;)

Två dagar den här veckan har han bara sovit middag en gång, och han överlever ändå de tidiga kvällstimmarna innan han får somna riktigt bra. Han börjar bli stor på riktigt, min kråkunge!

Han är väldigt intresserad av andra människor, kanske främst vuxna. Idag på ÖF så vände han alla lekande barn ryggen o kröp fram till ett bord där det satt några dagmammor o en präst och pratade. Han tittade så utforskande på dem att de helt kom av sig i samtalet o ägnade sig åt Joakim istället. Jag satt på håll och bara observerade min söta Jocke. Han är inte alls lika lättflörtad längre, utan det krävs ett äkta möte o lite engagemang för att väcka hans leende o charm. T o m storasyster Freja får anstränga sig lite för att han ska skratta numer.

Han har mer koll på läget än man kan tro, tror jag. T ex så kommer han ju alltid krypande till mig om han bajsat o behöver ny blöja. Men om jag rör på mig o springer runt här hemma så kryper han till skötbordet. Det har hänt flera gånger att jag hittat honom vid skötbordet, och undrat vad han gör där. Och när jag burit honom därifrån upptäckt att han har bajsat.

Om han bara kunde lära sig sova ordentligt skulle jag lätt utnämna honom till världens mest exemplariska bebis! <3

Kommentarer
Postat av: Moster Lotta

Självklart att du ska skriva om min kille!! Älskar att vara en del av hans liv fast jag inte ser honom så ofta :)

2010-12-17 @ 20:00:43
Postat av: mamsen

Håller med storasyster <3<3<3<3

2010-12-18 @ 14:45:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0