Jobbaränkan o hennes barn
Ja, det är alltså vi det. Jag, Freja och Joakim. G är nog världsbäst på att jobba jämt. Idag är det lördag o han jobbar under lite roligare former hemma hos en kompis och kommer hem till oss igen i morgon.
Jag hade tänkt utflykt till en rolig park, matsäck och frisk luft, men det regnade bort. Nu är vi hemma och bara myser. Med barnTV och lördagsgodis för hela slanten. Elller, vi åt för säkerhetsskull en sen lunch/tidig middag nyss:
Korv o spagetti på ett nytt sätt. Bara koka tills pastan är färdig. Freja åt som alltid Philadelphia till, och jag åt med tomatsås. Gott!
Jag hade tänkt utflykt till en rolig park, matsäck och frisk luft, men det regnade bort. Nu är vi hemma och bara myser. Med barnTV och lördagsgodis för hela slanten. Elller, vi åt för säkerhetsskull en sen lunch/tidig middag nyss:
Korv o spagetti på ett nytt sätt. Bara koka tills pastan är färdig. Freja åt som alltid Philadelphia till, och jag åt med tomatsås. Gott!
Min färgklick
Igår var Freja iväg själv hem till kompisar en stund. Såhär såg hon ut när hon kom hem:
Hon kände sig i alla fall snygg som sjutton. Jag tvättade med rapsolja för att få henne ren igen.
Hon kände sig i alla fall snygg som sjutton. Jag tvättade med rapsolja för att få henne ren igen.
Joakim - solskenet i mitt liv!
Jag hade tänkt skriva om Freja nu, men efter att hon gått in i sovrummet o skrikit på lillebror som vaknade livrädd - bara för att jag bad henne vara lite tyst, så tappade jag lusten att tänka på henne. Nu har jag tröstat/nattat om bebis och skickat iväg Freja med sin pappa, och fixat mig lite bloggtid! Skönt.
Jocke har under min lilla bloggpaus hunnit fylla halvåret, få sin första tand och börja bajsa brunt. Vi var på BVC och trots dunderförkylning charmade han både sköterskan och läkaren som bara han kan. Jag tackar livet för min fina son - och för att han är en sån glädjespridare! Och det har han efter sin pappa, tro´t eller ej. Jag är mycket mörkare i mitt sinne, men G har på riktigt lärt mig nyttan av positivt tänkade och vad en glad inställning underlättar här i livet!
Lillebror vägde 9955g i förrgår, så jag gissar att vi spränger 10-kilosgränsen när som helst. :D Och han är 69,5cm lång, och hans huvudomkrets är 45,5cm. Så han och Freja har samma möss-storlek nu. Doktorn tyckte att han var en ovanligt trevlig bebis som utvecklats precis så som han ska.
Ja, Joakim äter mat nu. Från en dag till en annan bestämde han sig för att gapa när skeden kommer (och det kan ha å göra med att jag från en dag till en annan kom på att bebismat blir mycket godare med lite smör i). Emellanåt dricker han t o m en flaska välling, men han verkar föredra bröstet till min stora lättnad. Jag skulle sörja hårt om jag skulle tvingas sluta amma redan, även om jag i smyg hoppas att min lille son inte ska bli fullt så tutt-tokig som min dotter är.
Och tack vare allt ätande har vi sagt hej då till de harmlösa amningsblöjorna och tvingats bekanta oss med en mognare typ av avföring. Pust.
Han ligger inte längre på filten på golvet - han sitter! Och han älskar att leka, utforskar leksaker och allt med en härlig nyfikenhet. En mamma på öppna förskolan sa att han att hans blick är så pigg o sökande att hon får lust att leka med honom! Det måste väl vara bra för en bebis att locka folk till lek.. :)
Ser så lagom kaxig ut! :D
Jocke har under min lilla bloggpaus hunnit fylla halvåret, få sin första tand och börja bajsa brunt. Vi var på BVC och trots dunderförkylning charmade han både sköterskan och läkaren som bara han kan. Jag tackar livet för min fina son - och för att han är en sån glädjespridare! Och det har han efter sin pappa, tro´t eller ej. Jag är mycket mörkare i mitt sinne, men G har på riktigt lärt mig nyttan av positivt tänkade och vad en glad inställning underlättar här i livet!
Lillebror vägde 9955g i förrgår, så jag gissar att vi spränger 10-kilosgränsen när som helst. :D Och han är 69,5cm lång, och hans huvudomkrets är 45,5cm. Så han och Freja har samma möss-storlek nu. Doktorn tyckte att han var en ovanligt trevlig bebis som utvecklats precis så som han ska.
Ja, Joakim äter mat nu. Från en dag till en annan bestämde han sig för att gapa när skeden kommer (och det kan ha å göra med att jag från en dag till en annan kom på att bebismat blir mycket godare med lite smör i). Emellanåt dricker han t o m en flaska välling, men han verkar föredra bröstet till min stora lättnad. Jag skulle sörja hårt om jag skulle tvingas sluta amma redan, även om jag i smyg hoppas att min lille son inte ska bli fullt så tutt-tokig som min dotter är.
Och tack vare allt ätande har vi sagt hej då till de harmlösa amningsblöjorna och tvingats bekanta oss med en mognare typ av avföring. Pust.
Han ligger inte längre på filten på golvet - han sitter! Och han älskar att leka, utforskar leksaker och allt med en härlig nyfikenhet. En mamma på öppna förskolan sa att han att hans blick är så pigg o sökande att hon får lust att leka med honom! Det måste väl vara bra för en bebis att locka folk till lek.. :)
Ser så lagom kaxig ut! :D
Hon är färgklicken i mitt liv! <3
