Min barn växer

Plötsligt så har jag verkligen inga pluttungar längre, de växer så det knakar! Och då menar jag inte fysiskt, för om sanningen ska fram är de båda rätt små på jorden. Men de är desto större i sinnet.

Bara från ena dagen till den andra så kan Joakim plötsligt sitta still långa stunder o jobba med både pussel, vattenfärger och favoriten lera:


Och han spottar ur sig egna små "meningar" både här o där - i morse vid frukostbordet så säger han om och om igen "mämö", och det dröjer en stund innan jag kopplar att ungen vill ha mer mjölk! Joakim tycker oxå att vagnar är för småbarn och vill hellre gå själv, och allra helst köra vagnen själv.


Joakim älskar allt som är Frejas, och framför allt hennes kläder - rosa är ju så mycket finare än "skitiga" pojkfärger. Och han är fullkomligt galen i täcken o filtar, och kan nästan inte sitta i famnen ut ett rejält tygstycke runt sig. Jag tillåter inte att han släpar runt på sitt täcke, och han nöjer sig då med ett påslakan. På bilden har hans sitt favvo-påslakan - med lilla Tarzan på. (Extra tack för det, Johanna!)

Freja har blivit en skolredo unge, och vill helst sitta med näsan i sina "skolböcker" hela tiden:


Och hon går ständigt runt o räknar, plussar och hittar på olika mattetal att jobba med. Hon ljudar o listar ut vilka bokstäver ord består av. Hon har på eget inititiv slutat med potta, och går bara på toaletten nu. Hon älskar att laga mat, och nu är hon plötsligt så duktig att jag faktiskt får fin hjälp av henne i köket.


Min fina Freja <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0