Fantastiska Freja

Freja är så himla duktig! Hon har varit utan napp en vecka nu. Och hon kämpar verkligen. Nån gång varje dag så kommer hon o kryper upp hos mig och pratar om att hon saknar nappen. Att det är svårt ibland att titta på TV utan napp. Att hon önskar att man kunde ha napp alltid!

Jag trodde det skulle bli svårast när hon ska sova, men då nämner hon inte ens nappen! Och de sista kvällarna har hon somnat före nio utan problem. Och att somna före nio var ett problem MED napp!

Och på måndag - tio dagar utan napp - kommer en belöning. Scooby Doo-huset hägrar! :)


Snart kanske det här nappbettet är ett minne blott! :)

Jag glömde peppar

Ja, jag satt här igår kväll och ropade hej innan jag kommit över ån. F*n.

Freja har varit vaken fyra gånger i natt. Ledsen, bedrövad, förbannad och otroligt sorgsen, allt på en gång. Hon har saknat sin napp, och inte kunnat vare sig sova eller somna om utan den. Jag har fått natta henne i famnen som om hon vore en bebis. Just nu sover hon och jag hoppas att vi lämnat det värsta bakom oss nu.

Stackars barn, men jag vet att hon kommer växa av detta och känna stolthet o glädje när hon väl tagit sig förbi sitt nappberoende. Det kommer vara värt allt kämpande nu, det vet jag i magen.

Idag har vi en körig dag, först till BVC för femårs- och 18månkontroll. Båda två ska få spruta. Och sen ska vi torka tårarna, kamma till oss och gå till förskolan o fotograferas!

ha en happy monday, folks! <3

Min finaste Freja

Jag har huvudet så fullt av Freja-minnen att jag bara måste tömma ur mig lite nu.

Min lilla stora skrutta har fyllt fem år! En helt vanlig torsdag blev plötsligt magisk - för att fylla år är verkligen helt fantastiskt när man heter Freja och är fem år.

Vi började födelsedagen med skönsång på sängen, och paketöppning på puffen i vardagsrummet.


Sparkcykel, barbie, cd-spelare, cd-sagor, böcker fick hon av mamma & pappa.

Efter frukost så var det dags att fixa ordning tårtan till dagis:


Och jag måste få bubbla av mig lite om dagis. För det går så himla bra på dagis nu, efter sommaruppehållet och ny avdelning. Freja började på Bullerbyn i slutet av augusti och redan första dagen var det stor skillnad mot hur det varit tidigare. När jag försökte kramas med Freja och säga hej då extra bra, viftade hon bara bort mig och ville att jag skulle gå. Och jag gick såklart, med en bestämd känsla av att något nytt hände som jag inte riktigt var med på. Och när det var dags för hämtning förberedde jag mig på allt, samtidigt. Men Freja var bara hur cool som helst och sa "mamma vet du, jag har inga tårar på bullerbyn, det var bara på saltkråkan". Och så har det förblivit. Hon trivs som fisken i vattnet, och lämningarna går hur lätt som helst.

På Frejas födelsedag så hade vi alltså tårta med oss, och Freja var full av bubblig glädje. Hennes bästa kompisar mötte upp i hallen och visade direkt den fina kojan de byggt till henne på födelsedagen. Snart dök hennes fröknar upp och sjöng för henne och hissade flaggan. Och jag fick gå därifrån, överbliven som sjutton, men jag börjar så smått vänja mig vid det. Vid hämtning hängde det finsaker vid hennes hylla:


Fina teckningar från alla barnen. Hon fick oxå en fin mugg där de skrivit grattis Freja o så. Jättegulligt! Och Freja var överlycklig och kände sig väldigt firad och uppvaktad.

På kvällen fikade vi med farbror Peter och Bobo. Väldigt smaskig hembakt tårta, och så lite fler paket:



Vi hade bestämt nappslut på femårsdagen, men Freja argumenterade så klokt om att det var dumt att förstöra födelsedagen med sånt, så vi skjöt på det till dagen efter. Och hon däckade glad o lycklig på soffan:



På fredagsmorgonen la vi undan nappen och Freja hade en tuff dag, med mycket humörsutbrott. Men vi kämpade tålmodigt på och jag lyckades bra med att peppa o stötta henne. På kvällen var hon speedad och hade svårt att komma ner i varv. Jag bakade o fixade i köket och hon kom o dansade i värmen från den öppna ugnen - och brände sig såklart bak på låret. Ont, ont och efter en timmes förtvivlat gråt från en übertrött och superledsen tjej stoppade jag nappen i munnen på henne och hon sov på en minut! Så vi började så smått om på lördagesmorgon, mer bestämt från alla håll och med mammamys somnade hon ganska enkelt utan napp efter en härlig och händelserik lördag. Idag söndag har hon bara gnytt efter nappen nån enstaka gång, och hon somnade utan allt för stora svårigheter. Snart är den ett minne blott, hurra! ;) :)

Freja hade önskat kalas i lekparken och så fick det bli. Vi bjöd massor med barn, och då var det ändå många objudna. Det är svårt tycker jag och jag vet flera som blev småledsna över att inte bli bjudna och det smärtar mig oxå. Knepigt det där. Kalaset blev väldigt lyckat, och vi hade väldigt tur med vädret, plötsligt var det lite sommar igen just denna dag. Freja fick massor av fina presenter; en hel del Barbies, tjejiga saker, presentkort, pyssel och en väckarklocka som hon gillar massor. Efter kalaset grillade vi med vänner och hade en väldigt trevlig kväll oxå!

Freja är en fantastisk storasyster till Joakim och jag blir så bubbligt glad i magen av att se dem tillsammans. Just nu är vi inne i en fas när de leker väldigt bra tillsammans och verkligen har skoj tillsammans. Häromdan så tjuvlyssnade jag på Freja i badet när hon helt spontant utbrister "jag är så lycklig som får ha dig till lillebror"! Mest busar de tillsammans och jagar varandra här hemma, och brottar ner varandra i en skrattig hög på golvet. Men de leker faktiskt lite rollekar oxå - Joakim kommer med koppel och vill vara hund, och ibland husse. Det är härligt att se vilket utbyte de har av varandra!

Häromkvällen sa hon något annat skönt: "Jag är så glad att jag är människa, för djur de dör så fort, och blommor slänger vi, och datorn går sönder, men människorna finns ju här nästan alltid". Min kloka lilla funderare! <3

Freja fick alltså en efterlängtad sparkcykel i present och vi invigde den ordentligt i Skateparken i fredags:

Freja är cool som sjutton och tvekar inte att ta plats bland alla stora killar. Det är bara när det kommer mopeder som hon backar och blir rädd, så som hon alltid blivit. Hon kan allaredan ett trick - hon kan hoppa med skaten, och jag fattar inte ens vart hon snappat upp det. Hon är helt enkelt större än jag tror, min älskade Freja! <3


RSS 2.0