Tankerummet

Hon försöker se på TV, äta yoghurt och vägra titta i kameran, samtidigt. Duktig tjej. :)

Jaha, då har min skrutt börjat på dagis. Det gick hur bra som helst, hon lekte och utforskade lokalerna tillsammans med sin kompis Fredde. När hon var kissnödig sa hon till fröken och de skötte det fint tillsammans. Jag var bara en panelhöna.

Det gick kanon - ända tills det var dags att säga hej då och gå hem! -Jag vill iiiiinnnnnte gå hem. Dumma mamma. Jag vill iiinnnte gååå heeem! Pust.

Vi ska dit i morgon igen. Vore det fräckt att be Göran ta över?

Tack för alla tummar som ni hållit - det hjälpte! 

Kraken är en pigg och livlig liten bebis som mår hur bra som helst!

Han (för jag tror att det är en pojke) (men jag borde oxå erkänna att jag var lika övertygad om att det var en pojke i magen när Freja bodde där) visade upp sig på alla tänkbara sätt, sög på tummen, viftade med armarna, sparkade på mig, och var alldeles bedårande söt och gudomligt levande! 

Precis såhär såg han ut:
 

Nu ska jag vara lyckligt gravid på riktigt! Älskade unge vad jag längtar efter dig!

Min pappa var en varelse med många skepnader, både onda och goda. Och jag kan känna både svartaste hat och starkaste kärlek för honom. Han gick bort för snart två år sen och nu ikväll när jag nattade Freja så kom ett ljust och fint minne över mig.

Freja hade jättesvårt att somna, trots att hon var trött. Jag sjöng, klappade, låtsassov och gjorde allt som jag brukar men ikväll hjälpte inget. Jag var precis sån när jag var liten, och under hela min uppväxt - jag hade jättesvårt att somna på kvällarna. Pappa hade ett bra knep, något som jag kallade för "Sov" - pappa gosade med sitt ansikte i mitt ansikte, förde nästippen över mina kinder och panna och pussade fjäderlätt då o då. Han brukade oxå viska med mjuk röst - sov, känn hur trött du är, känn hur dina ögonlock blir tyngre o tyngre, sov. Det funkade superbra och jag somnade alltid lätt som en plätt!
 
I kväll så gjorde jag till slut sov på Freja och hon somnade hur fint som helst! Tack pappa! :)

En rolig sak med att vara gravid är att klura på vad sjutton bebisen ska få för namn. Men det är faktiskt irriterande svårt att ens komma på namnförslag nu när vi redan gett det perfekta namnet till vårt första barn.

Jag föreslog Bruno om det blir en pojke, men Göran svarade inte ens.

Han föreslog Tor, för att det ska matcha, och jag bara fnös.


Vi står stilla,och det är tur vi har en evighet på oss.
Ja, för det är ju minst en evighet tills bebis ska pluppas ut! Suck.


Vad tycker du att Frejas lillebror eller lillasyster ska heta? :)

En stund efter att vi målat färdigt:
- Mamma och pappa, förlåt att jag förstörde er konst.
- Menar du när du målade med svart över allt?
- Ja, förlåt.
- Hur kom det sig då att du gjorde så?
- För jag kan inte rita så som ni, och då blir det svart.




Det är dags att gå och sova:
- Freja, vilken säng vill du sova i?
- I din säng, mamma. Jag är ju faktiskt inte storasyster än.

Och sen gick hon i alla fall till sin säng.

- Men, ville inte du sova i mammas säng?
- Nä, jag är stor ändå, mamma!



Jag älskar min underbara dotter! Och jag är riktigt glad åt att hon kan prata så bra och sätta ord på allt på ett så fantastiskt bra sätt som hon kan!

Idag har jag gjort något som nog är många småflickors dröm - jag har klippt håret på Skrållan! 

Ack så förbjudet,men i detta fall så var det faktiskt tvunget. Min dotter har ett måndagsexemplar av den populära dockan, och redan efter ett par dagars lek så var håret så trassligt och tovigt att det bara stod rakt upp och såg förjäkligt ut. Idag var Freja väldigt upprörd över att hon inte kunde få på Skrållan en mössa - och lösningen blev att klippa bort det hemska håret!  



Jag ser oxå hur ojämnt håret är, och så snart jag inte har en envis treåring som står och sliter i henne ska jag fixa till det!

Och för att lugna er ytterligare kan jag berätta att vi har ett alldeles sproilans och fint skrållanhuvud i förrådet - men jag tänkte vänta nåt år till med att sätta det på plats.

Ps: Jag har fixat kategorier här i bloggen! Ds.

Det får bli ett inlägg i alla fall, även fast jag redan läckt storyn. Vi var alltså på grönan igår, och ballongtokiga Freja blev tidigt lovad att få en ballong när vi skulle åka hem. I samma sekund som hon såg en helikopterballong bestämde hon sig för att hon ville ha en sån! Och hon var orubblig. Hennes tre år äldre kusin försökte inverka med lite flickighet och få henne att välja en Hello Kitty- ballong, men Freja skulle promt ha en helikopter!



Och jag är glad att hon är hon och inte redan fallit offer för alla könsfällor.

Men det fixar väl dagis i ett nafs..;)

Oliver var min systerdotters katt, men när han och jag träffades första gången så var det kärlek vid första ögonkastet - för oss båda! Han släppte mig inte utom synhåll och jag ville inte annat än att mysa med den fantastiska lilla kissen. Jag minns hur väl som helst första gången han somnade i min famn! :) När han var 1,5 år så tyckte syrran o hennes dotter att det var dags för Oliver att flytta hem till mig, och jag tvekade inte en sekund - klart jag ville ha min Ollie! Han har nu blivit sju år gammal och vår kärlek är minst sju gånger större. 
 


Han är den skönaste katt jag vet. Min kärlek för honom är orubblig - och jag tror emellanåt på själavandring - Oliver är född samtidigt som jag gjorde en tung abort - han är verkligen min bebis! Alla som träffar Oliver fascineras av honom - flera av våra bekanta säger att de skulle byta ut sina egna katter mot honom alla dagar i veckan. Han får grannarna att springa extra åt honom för att få hjälp med att öppna dörrar. Han älskar att gå på promenad - vi kan gå i timmar och om det bara inte är för mycket biltrafik släpper han mig aldrig ur sikte! Jag brukar säga att han är bättre på att gå fot än en väluppfostrad hund!

Här hemma har vi två andra katter,och mot dem är han en tjurig gammal gubbe. Men utomhus kan han både busa och mysa med dem. Han är mycket mer social med människor och pratar oxå massor med folk han möter. Han kan låta som en ledsen bebis, som en tjurig tonåring och som en rastlös pojkvasker!

När man gosar med Oliver vill han ligga på ens bröst och trycka sin panna mot en - ju närmare människan han står desto närmare munnen trycker han sin panna. Grannar o annat löst folk brukar han trycka sin panna i bröstet på, Göran får pannan på kinden eller hakan och jag får hans panna mot min mun! :) Men han pussas ofta och gärna, med alla!



Jag har sett gamla tanterna här på gården som matar honom, och de är så förtjusta i honom att de inte kan sätta ord på det. Tidigare gillade han inte alls barn, men sen vi blev bofasta här i Tyresö så har han släppt lite på det och gosar gärna med småtjejerna så länge de inte försöker hålla fast honom.

Han älskar att ligga i bebissaker, och Frejas vagn, babysitter, dockvagnar, sängar och allt som är mjukt o luktar gott får gärna besök av Oliver! Han har för vana att sova i grannarnas vagn som de har stående i porten, och jag brukar be om ursäkt men de bara skrattar ursäktande - det är ju Oliver! :)




Han följer med till lekparken och leker med oss. Klättrar i klätterställningarna, springer på rutschkanan och låter sig gungas på gungorna. Han är busig och älskar att leka, och tar varje tillfälle i akt - utomhus.



Han är helt enkelt världens bästa katt!

Jag mutar Freja för att kunna få några bra kort på henne.

När jag har kameran i handen så är det som om jag upphör existera för henne. Hon tittar bort, blundar, gömmer sig, grimaserar och svarar inte på tilltal. Det är först när jag börjar lova henne godis o glass o tv-tid som jag kan få henne att titta på kameran en sekund.

Och jag vet inte vad som är värst. Att jag ger henne onyttigheter i onödan, eller att jag fotograferat sönder henne.



Men det allra mest orättvisa är Frejas vänner som poserar när jag tar fram kameran! Orättvist!

Min skrutt håller på att bli stor.

Vi vände på hennes säng igår, och det var så spännande att hon bestämde sig för att sova där.



Och det gjorde hon! Hela natten.

Jag vaknade vid halvsju av att hon låg därinne o ropade "Hörrni!".



Jag är mest glad att hon inte ramlade ur sängen.

"Vilken fin klänning du har, Freja. Man blir glad av att se på dig".



//stolt mamma

Jag (lite småirriterad eftersom det rä mitt i natten): Nä, Freja, nu får det räcka, sov nu.

Skrutt (med ynkligaste rösten): Mamma, du har inte nattat mig med tutt nu..

Jag (med både skratt o irritation i rösten): Men, det har jag visst. För flera timmar sen - ge dig nu och sov!

Skrutt (om möjligt ännu ynkligare): Mamma, kan du hålla om mig då..?

Jag: Självklart, men varför ska mamma hålla om då?

Skrutt (med en sån överlägsen ton folk brukar ha när de tycker att man är korkad för att man inte fattar på en gång): För ugglorna, mamma!

Jag: Men, vad ska ugglorna göra då...?

Skrutt (med gråten i halsen): Ta mig, mamma. Håll hårdare.


Och jag höll! Älskade unge! :)

Fy sjutton. Kom just på att min lilla skrutt ska börja på dagis. What?!?! Whyyyyyyyyy...???

Nedräkningen pågår för fullt, 23 dagar kvar.

Bara tjugotre små ynkliga dagar som jag ska få ta hand om min skrutta, bara, bara jag. Sen ska hon börja påverkas i ganska hög utsträckning av andra vuxna, som kanske inte alls tycker o tänker som jag. Och de ska finnas där och inte jag när hon är ledsen, hungrig, glad, nervös, spänd, bubblig och speedande. Tänk om de inte kramar på henne när hon behöver!? Tänk om de inte förklarar för henne när hon frågar varför!?
 
Nä, nu gråter jag, men jag får det, det rä lugnt, jag är ju full av hormoner som bubblar.

Tänk om de till och med tycker hon är jobbig med sitt varför och börjar avvisa henne för att slippa prata med henne. Tänk om hennes kompisar tycker hon är en besserwisser bara för att hon kan tänka själv.

Fy bubblan. Varför har man kommit på nåt så hemskt som dagis??? Varför kan inte alla mammor vara hemma med sina småttingar??? Ni är välkomna hit å leka vareviga dag! Jag lovar att göra ny leklera och se till att det finns papper o limstift till pyssel. Jag lovar att sitta på golvet och bygga legohus varendaste dag. Jag lovar att sätta på musik och ha dansrytmik på vardagsrumsgolvet. Jag lovar att älska alla ungar så som ungar ska älskas, och jag lovar att se när de behöver kramar och jag ska orka svara på vartenda varför som kommer. Jag lovar. Dagis kan inte lova ens häften och där ska jag lämna min skrutt!!!


Fy bubblan. FY FAN.

... en docka som kan gråta och ta napp ska läggas till på Frejas önskelista.
 
Tokiga mamma som glömde.