Jag har träffat Kraken idag!

Idag var det dags för rutin ultraljud på SöS. Freja vägrade barnvakt men kunde under protest gå med på att köpa glass med pappa under tiden mamma träffade bebisdoktorn. Så, jag fick alltså göra ultraljudet själv, lite läskigt men jag var en stor flicka och tog det med fattning.

Kraken var livlig, söt och alldeles fantastiskt välmående.

Allt såg precis så bra ut som man önskar!

Kraken kliar sig i pannan:


Inte världens bästa bild, men förmodligen världens sötaste bebis! :)


Jag frågade lite försiktigt om vilket kön bebis kan tänkas ha, men det var väldigt svårt att se, tyvärr. Men jag hotade BM med "Tusen nålar" och då kunde hon klämma ur sig en vag gissning - Kanske att det lutar lite mer åt att det är en pojke, men det är väldigt osäkert.

Vi tänker göra ett KönsUL om några veckor i alla fall och få veta mer säkert. :)

 


Jag har fyndat till Kraken


Freja har en likadan tröja så nu ska här syskonmatchas för fulla muggar! :)



Så söt med kissekatter på! :)


Nu har jag gjort en tredjedel av graviditeten

Jag vill att det ska synas och kännas ordentligt att jag har Kraken i magen.

Jag längtar hett efter att få känna hur han buffar där inne och vill börja knyta an till sin mamma!

Jag längtar efter att få stoltsera med en rejäl kula! 

Jag vill veta om det är en pojke eller flicka som ligger där inne och ställer till livet för mig!

Jag vill bebisshoppa som en tok!

Jag vill lägga Görans hand på magen så han får känna hur Kraken sparkar!

Jag vill sjunga för det lilla livet, så som jag gjorde för Freja för sisådär tre år sen!

Jag längtar efter vår bebis!

Kraken mår bra!

Tack för alla tummar som ni hållit - det hjälpte! 

Kraken är en pigg och livlig liten bebis som mår hur bra som helst!


Han (för jag tror att det är en pojke) (men jag borde oxå erkänna att jag var lika övertygad om att det var en pojke i magen när Freja bodde där) visade upp sig på alla tänkbara sätt, sög på tummen, viftade med armarna, sparkade på mig, och var alldeles bedårande söt och gudomligt levande! 

Precis såhär såg han ut:
 

Nu ska jag vara lyckligt gravid på riktigt! Älskade unge vad jag längtar efter dig!

Dags för ultraljud



Ungefär såhär vill jag att det ska ut i min mage idag. Håll tummarna!


Vad ska Kraken heta?

En rolig sak med att vara gravid är att klura på vad sjutton bebisen ska få för namn. Men det är faktiskt irriterande svårt att ens komma på namnförslag nu när vi redan gett det perfekta namnet till vårt första barn.

Jag föreslog Bruno om det blir en pojke, men Göran svarade inte ens.

Han föreslog Tor, för att det ska matcha, och jag bara fnös.


Vi står stilla,och det är tur vi har en evighet på oss.
Ja, för det är ju minst en evighet tills bebis ska pluppas ut! Suck.


Vad tycker du att Frejas lillebror eller lillasyster ska heta? :)

jag skyller på bebisen

Spiderchick skrev mig på näsan att det är gammalt att skylla på bebisen, när man som gravid beter sig lite underligt. Men jag vete sjutton - bebisen är de facto skyldig till en massa tokigheter!

I natt hörde jag min skrutta ropa på mig. Det var lite konstigt, för hon lät så långt bort och eftersom hon sover hos oss i vår säng blev jag lite förundrad. Tills jag öppnade ögonen och insåg att jag inte låg i vår säng. :o Jag låg i Frejas alldeles egna säng i hennes rum. Med tanke på alla leksaker o dockvagnar som ockuperar golvet där är det fantastiskt att jag lyckats ta mig dit utan att slå ihjäl mig! :)

Jag har inte gått i sömnen sen jag var en liten knatte - jag skyller utan tvekan på bebisen! :)

Godmorgon på er alla! :)


Lilla Krakens allra första present

Tack snällaste Marlie o Mattias! :)

tänk att en sån liten ska komma och vara alldeles bedårande söt i sina fina smurfkläder! Jag svimmar! :D

Tänk att det ska komma en liten som ska vara alldeles bedårande söt i sina fina smurfkläder! :D

Jag längtar!

Var tog alla symtom vägen?

Jag har ju en liten krake i min mage. Och det har jag fortfarande för ingenting har kommit ut, så mycket vet jag. Men jag är en orolig själ och nu har en liten skrämslig idé slagit rot i min panna. Plötsligt så har jag ju inte en enda krämpa kvar. Ingen halsbränna. Inget ont i bäckenet. Noll illamående. Jag är inte det minsta luktkänslig. Jag kan nysa utan att ligamenten snärtar till o gör ont. Jag är inte ens så särskilt hungrig.

Jag har liiite ömma bröst, kissar onödigt många gånger och sover som en kratta.
Men är det bevis nog för liv i min livmoder? Jag vete sjutton.


Om inget händer dessförinnan kommer jag i alla fall få besked om hur läget är inne i min mage när det är dags för NUPP inom ett par, tre veckor. Skönt, men attans att det ska vara så oroligt - jag skulle hellre ligga dubbelvikt över porslinskloasetten och skrika ut frustrationen över att det ska vara så bökigt att vara gravid.

Håll tummarna för kraken!


Nyare inlägg
RSS 2.0