Tankerummet

I natt så vaknade Joakim som alltid ungefär en gång i timmen, och nån gång mitt i natten så ville han ammas lääänge, och jag var bara sååå trött. Så när jag bara inte orkar mer försöker jag nöja honom med nappen o lägger ner honom i spjälisen i hopp om att han ska somna. Men han somnar inte. Han skriker o jag vill bara få sova, och har inte ork att göra nåt. Så i brist på annat lyfter jag upp honom o sätter ner honom på golvet. Han blir tyst o jag somnar om.

G är halvt vaken o halvt sömndrucken, och lyssnar på tystnaden och tror att Joakim ligger hos mig o sover. Efter en tio-femton minuter vaknar vi båda med ett ryck och inser att Jocke är borta. Jag rusar upp o tänder varenda lampa och letar som en dåre efter min lilla älskling. Och jag hittar honom i soffan, där han sitter som ett ljus med sin nappflaska i händerna. När jag kommer fram till honom sätter han händerna för ögonen och leker titt-ut med mig! :D

Jag har ingen aning vad han gjort i en hel kvart mitt i natten. Men G kände efter, och han hade inte ens lekt med flaskan på soffan. Kanske behövde han bara få filosofa i mörkret en stund.

Han fick lite tutt o somnade om.

Och jag o G somnade om med ett leende på läpparna. Vår bästa Joakim! <3