Freja tänkaren

Sen en tid tillbaka så är Freja väldigt nyfiken på var maten kommer ifrån. Och hon nöjer sig som alltid bara med att man berättar precis allt man vet. Och vet man inte tillräckligt för att stilla hennes kunskapstörst kan man få sig en smärre utskällning. Då älskar jag Google lite mer än annars.. ;)

Med mer och mer känsla har hon pratat om hur knäppt det är att vi faktiskt äter djur. Hon gillar det inte alls, och har mer o mer vägrat äta kött. Och då har vi inte ens tänkt tanken på att berätta om att det finns de som äter hundar o katter, för då skulle hon nog svimma, min lilla känsliga dotter.

Så, idag vid lunchen så bestämde hon sig för att hon inte vill äta djur mer. Alls.

Jag har ju varit vegetarian och vet ganska bra vad det handlar om, som tur är. Så jag försökte förklara för Freja vad det innebär, att hon inte bara kan äta potatis/ris/pasta o grönsaker. Och efter lite dividerande kom vi fram till att hon vill fortsätta äta köttfärssås och varmkorv, för det är hennes favoriter. Men annars så ska vi försöka erbjuda henne andra alternativ till våra kötträtter.

Min fina, empatiska dotter! <3


Min barn växer

Plötsligt så har jag verkligen inga pluttungar längre, de växer så det knakar! Och då menar jag inte fysiskt, för om sanningen ska fram är de båda rätt små på jorden. Men de är desto större i sinnet.

Bara från ena dagen till den andra så kan Joakim plötsligt sitta still långa stunder o jobba med både pussel, vattenfärger och favoriten lera:


Och han spottar ur sig egna små "meningar" både här o där - i morse vid frukostbordet så säger han om och om igen "mämö", och det dröjer en stund innan jag kopplar att ungen vill ha mer mjölk! Joakim tycker oxå att vagnar är för småbarn och vill hellre gå själv, och allra helst köra vagnen själv.


Joakim älskar allt som är Frejas, och framför allt hennes kläder - rosa är ju så mycket finare än "skitiga" pojkfärger. Och han är fullkomligt galen i täcken o filtar, och kan nästan inte sitta i famnen ut ett rejält tygstycke runt sig. Jag tillåter inte att han släpar runt på sitt täcke, och han nöjer sig då med ett påslakan. På bilden har hans sitt favvo-påslakan - med lilla Tarzan på. (Extra tack för det, Johanna!)

Freja har blivit en skolredo unge, och vill helst sitta med näsan i sina "skolböcker" hela tiden:


Och hon går ständigt runt o räknar, plussar och hittar på olika mattetal att jobba med. Hon ljudar o listar ut vilka bokstäver ord består av. Hon har på eget inititiv slutat med potta, och går bara på toaletten nu. Hon älskar att laga mat, och nu är hon plötsligt så duktig att jag faktiskt får fin hjälp av henne i köket.


Min fina Freja <3


JockeSöt

Joakim är så himla söt! Han sitter på pottan - med blöjan på, och ropar "jakeklaa", och vill att jag ska torka honom!

Det är inte fel med en storesyrra som visar vägen här i livet! <3 <3 <3






Fantastiska Freja

Freja är så himla duktig! Hon har varit utan napp en vecka nu. Och hon kämpar verkligen. Nån gång varje dag så kommer hon o kryper upp hos mig och pratar om att hon saknar nappen. Att det är svårt ibland att titta på TV utan napp. Att hon önskar att man kunde ha napp alltid!

Jag trodde det skulle bli svårast när hon ska sova, men då nämner hon inte ens nappen! Och de sista kvällarna har hon somnat före nio utan problem. Och att somna före nio var ett problem MED napp!

Och på måndag - tio dagar utan napp - kommer en belöning. Scooby Doo-huset hägrar! :)


Snart kanske det här nappbettet är ett minne blott! :)

Min finaste Freja

Jag har huvudet så fullt av Freja-minnen att jag bara måste tömma ur mig lite nu.

Min lilla stora skrutta har fyllt fem år! En helt vanlig torsdag blev plötsligt magisk - för att fylla år är verkligen helt fantastiskt när man heter Freja och är fem år.

Vi började födelsedagen med skönsång på sängen, och paketöppning på puffen i vardagsrummet.


Sparkcykel, barbie, cd-spelare, cd-sagor, böcker fick hon av mamma & pappa.

Efter frukost så var det dags att fixa ordning tårtan till dagis:


Och jag måste få bubbla av mig lite om dagis. För det går så himla bra på dagis nu, efter sommaruppehållet och ny avdelning. Freja började på Bullerbyn i slutet av augusti och redan första dagen var det stor skillnad mot hur det varit tidigare. När jag försökte kramas med Freja och säga hej då extra bra, viftade hon bara bort mig och ville att jag skulle gå. Och jag gick såklart, med en bestämd känsla av att något nytt hände som jag inte riktigt var med på. Och när det var dags för hämtning förberedde jag mig på allt, samtidigt. Men Freja var bara hur cool som helst och sa "mamma vet du, jag har inga tårar på bullerbyn, det var bara på saltkråkan". Och så har det förblivit. Hon trivs som fisken i vattnet, och lämningarna går hur lätt som helst.

På Frejas födelsedag så hade vi alltså tårta med oss, och Freja var full av bubblig glädje. Hennes bästa kompisar mötte upp i hallen och visade direkt den fina kojan de byggt till henne på födelsedagen. Snart dök hennes fröknar upp och sjöng för henne och hissade flaggan. Och jag fick gå därifrån, överbliven som sjutton, men jag börjar så smått vänja mig vid det. Vid hämtning hängde det finsaker vid hennes hylla:


Fina teckningar från alla barnen. Hon fick oxå en fin mugg där de skrivit grattis Freja o så. Jättegulligt! Och Freja var överlycklig och kände sig väldigt firad och uppvaktad.

På kvällen fikade vi med farbror Peter och Bobo. Väldigt smaskig hembakt tårta, och så lite fler paket:



Vi hade bestämt nappslut på femårsdagen, men Freja argumenterade så klokt om att det var dumt att förstöra födelsedagen med sånt, så vi skjöt på det till dagen efter. Och hon däckade glad o lycklig på soffan:



På fredagsmorgonen la vi undan nappen och Freja hade en tuff dag, med mycket humörsutbrott. Men vi kämpade tålmodigt på och jag lyckades bra med att peppa o stötta henne. På kvällen var hon speedad och hade svårt att komma ner i varv. Jag bakade o fixade i köket och hon kom o dansade i värmen från den öppna ugnen - och brände sig såklart bak på låret. Ont, ont och efter en timmes förtvivlat gråt från en übertrött och superledsen tjej stoppade jag nappen i munnen på henne och hon sov på en minut! Så vi började så smått om på lördagesmorgon, mer bestämt från alla håll och med mammamys somnade hon ganska enkelt utan napp efter en härlig och händelserik lördag. Idag söndag har hon bara gnytt efter nappen nån enstaka gång, och hon somnade utan allt för stora svårigheter. Snart är den ett minne blott, hurra! ;) :)

Freja hade önskat kalas i lekparken och så fick det bli. Vi bjöd massor med barn, och då var det ändå många objudna. Det är svårt tycker jag och jag vet flera som blev småledsna över att inte bli bjudna och det smärtar mig oxå. Knepigt det där. Kalaset blev väldigt lyckat, och vi hade väldigt tur med vädret, plötsligt var det lite sommar igen just denna dag. Freja fick massor av fina presenter; en hel del Barbies, tjejiga saker, presentkort, pyssel och en väckarklocka som hon gillar massor. Efter kalaset grillade vi med vänner och hade en väldigt trevlig kväll oxå!

Freja är en fantastisk storasyster till Joakim och jag blir så bubbligt glad i magen av att se dem tillsammans. Just nu är vi inne i en fas när de leker väldigt bra tillsammans och verkligen har skoj tillsammans. Häromdan så tjuvlyssnade jag på Freja i badet när hon helt spontant utbrister "jag är så lycklig som får ha dig till lillebror"! Mest busar de tillsammans och jagar varandra här hemma, och brottar ner varandra i en skrattig hög på golvet. Men de leker faktiskt lite rollekar oxå - Joakim kommer med koppel och vill vara hund, och ibland husse. Det är härligt att se vilket utbyte de har av varandra!

Häromkvällen sa hon något annat skönt: "Jag är så glad att jag är människa, för djur de dör så fort, och blommor slänger vi, och datorn går sönder, men människorna finns ju här nästan alltid". Min kloka lilla funderare! <3

Freja fick alltså en efterlängtad sparkcykel i present och vi invigde den ordentligt i Skateparken i fredags:

Freja är cool som sjutton och tvekar inte att ta plats bland alla stora killar. Det är bara när det kommer mopeder som hon backar och blir rädd, så som hon alltid blivit. Hon kan allaredan ett trick - hon kan hoppa med skaten, och jag fattar inte ens vart hon snappat upp det. Hon är helt enkelt större än jag tror, min älskade Freja! <3


Joakim o grinden

Vi har alltså satt upp en grind in till köket. Och så stänger vi övriga dörrar och vips är både kök, toa och badrum avstängt för små ligister här hemma.

Joakim gillar det sådär:





Men det är helt klart värt det. Jag slipper jaga honom dygnet runt för att rädda honom från att hämta sjukdomar ur kattlådan, eller bränna sig på/i ugnen. Det är bra.

Men det bästa är att jag har fått en fristad i mitt eget hem. Nu har jag absolut ingenting emot att strutta runt i köket o diska o laga massor med mat, eller hänga i badrummet o fixa med tvätten. Det är så skönt!

Diskaren G är oxå glad, för plötsligt är disken borta när han kommer hem på kvällarna. Så brukade det inte va.

den där jädra nappen

Jag vet inte varför jag tycker så illa om nappen. Inte Jockes, men Frejas. Jag blir galen på att hon vill ha den jämt o ständigt. Jag skäms ihjäl när hon ska ha den ute bland andra människor.

Men jag fick ju rådet att släppa nappen fri och låta henne styra över den själv.

I går kväll när hon skulle somna utan napp blev hon väldigt, väldigt ledsen. Hon grät som om hon förlorat sin allra bästa vän, och hon var otröstlig. Och jag tycker inte att det är värt det.

Det måste väl komma en tid då hon är mer redo att säga hej då till sin vän..?!!


Jag gav henne till slut en Jocke-napp och tårarna slutade rinna och hon somnade på tre sekunder.

Så jag tänker köpa nya Freja-nappar idag. Och så ska jag begränsa användandet till mys hemma.

Och så får hon ha den till hon blir 25 om hon vill.

För jag tänker inte mörda hennes bästa vän.


En förtvivlat ledsen Freja.

Frejas framsteg

Vi hittar ingen Freja-napp här hemma, alla är borttappade. Den hon hade i natt tog hon sönder i morse så den går inte att använda mer. Och som alla vet är Freja galet tokig i sin napp. Att vara utan är jobbigt. Riktigt jobbigt.

Det har funkat okej under dagen, trots att vi bara varit hemma p g a spöregn, blixtar o läskiga åsksmällar. Hon har ändå emellanåt brustit ut i hjärtskärande gråt och hon sörjer sin napp på riktigt. Jag har försökt hjälpa henne med motvieringen genom att lova ett Scooby Doo spökhusspel i present när hon varit nappfri i tio dagar. Och det hjälper.

Men så nu ikväll när det var dags för mys i soffan erbjöd jag henne tuggummi för att hon kanske ska kunna komma ner i varv utan napp. Och hon satte igång med att träna på att blåsa bubblor.

Och ungen har ett jäkla tålamod när det är något hon verkligen vill. Det var precis lika när hon ville lära sig blåsa upp ballonger och när hon lärde sig vissla. Så ja, självklart lyckades hon efter en lång stunds övning att blåsa bubblor:


Stolt som sjutton, och framför allt utan napp i munnen!

helvetes jäkla fan vad svårt det ska va

Jag fattar inte hur ungen får tillbaka mig på ruta ett om och om igen. Nu i natt har han tuttat tre gånger och jag fattar inte vad som hänt förrän jag var tvungen att vakna o gå upp vid fem. Det är ju det att jag vill ju sova o att ge honom tutt är en jäkligt bra lösning i stunden, men jag vet ju att det inte funkar långsiktigt. Han vaknar snart en gång i timmen igen om jag inte ser upp.

Och det känns jobbigt på ett sätt som jag inte känner igen. Jag avskyr mina bröst, jag vill inte ha dem. Jag vill inte vara en vandrande mjölkbar mer. Vill inte. Helvetes jäkla fan.

I natt var jag tuffast i hela världen

Joakim sov ju som en stock nätterna igenom efter att jag varit i Gävle, men nu sista dagarna har han inte gjort det. Han har vaknat fram på småtimmarna o fått tutt för att somna om. Och småtimmarna har blivit tidigare o tidigare. Så när han i natt vaknade vid tolv och absolut skulle ha sig en slurk kände jag att jag måste sätta ner foten, ta på mig ett linne och säga nej. Och det har jag gjort, en gång i timmen i natt. Och han har skrikit som besatt. Helt galet jättearg. Jag har haft honom i famnen o försökt trösta, men det är ju inte så lätt. Mjölkbaren är ju där, även om jag försöker hävda att den är stängd. Men jag var tuff, tuff som fan och härdade ut med allt hans skrik och pussade i pannan tills han lugnade sig o somnade om, varenda gång.

Och jag har sagt Nej, inte tutt, på natten ska vi sova! tretusen gånger. Minst. Snart kanske jag tror på det själv!


När han vaknade halvåtta och var aparg tyckte jag det var okej att gå upp o ta tutt på soffan och bestämma att dagen börjat. Men han somnade om och ligger nu på soffan och är så fantastiskt söt att jag vill äta upp honom.

Hans hand protesterade lite mot blixten, och därför vågade jag inte ta fler, bättre bilder..

Freja har blivit fjortis

Alltså, jag har en mini-tonåring här hemma. Bara alldeles nyss när jag o Joakim åt lunch vägrade hon ens komma ut ur sitt rum, som hon stängt in sig i för att jag var dum, dum, dummast i hela världen! Jag minns inte ens varför jag var dum. Men jag är dum för allt just nu, och allt som inte är mitt fel är G´s fel.

Och när jag inte gör något dumt, lyckas hon ändå hitta en anledning att hata mig. Ja, hon säger så - jag hatar dig mamma! Första gångerna gjorde det lite ont, men sen fick jag kläm på att hon är mitt i nån frigörelsefas, och sånt är ju jobbigt. Så jag står ut med att vara dum o hatad, jag blundar för det mesta utom när hon slåss och är dum mot andra. Jag härdar ut och finns här med mina varma kramar när hon behöver dem.

Och så häpnar jag över vilken tur jag har att mina barn tajmar varandra så bra.

Att de båda liksom har som mest egen vilja, samtidigt.

Det är en utmaning att vara mamma! <3


När jag stoppar om Freja på kvällen o pussar god natt brukar vi alltid säga "du är bäst" till varandra - fram o tillbaka några gånger, och Freja avslutar alltid med "du är bäst för mig o jag är bäst för dig". Så mysigt!

Men så säger vi inte nu. För jag lägger ju täcket fel, pussas på fel ställen, låter fel och luktar illa. Minst.

Joakim har hittat sin egen vilja

Gosh, vad lugnt o skönt vi ändå haft det tills nu. Joakim har på fullt allvar hittat sin egen vilja, och en bestämd känsla av att han kan själv. Vi får inte längre lyfta upp honom i bilstolen, han kan klättra upp själv. Och igår när vi skulle ner till centrum en sväng så skulle han dessutom absolut inte sitta i sin stol - han är ju stor kille o kan åka Frejas stol:



Och när vi åt middag igår så skulle jag hälla upp dricka åt honom, men attans så fel jag tänkte. För han ska så klart hälla ur stora kannan alldeles själv. Och att vi försökte göra det hela lite lättare genom att ta fram en lite mindre plastkanna för honom att hälla ur gjorde honom bara än mer arg.

Han kan oxå ta på sig skor själv, men inte sina egna, utan Frejas, och tycker såklart att han absolut kan gå ut i dem.

Och han kan vattna blommorna med stora kannan oxå, tror han. Så nu vattnas det bara blommor här hemma när barnen sover.

Han kan duscha själv och behöver ingen hjälp alls.

Tidigare har han varit väldigt bestämd med att han kan gå i trappen själv, men det har han plötsligt glömt helt hur man gör och ska absolut bara bli buren igen.

Livet med barn är bra härligt! <3

JockeSöt

När jag frågar Joakim om han är trött så fejkgäspar han, och sen skakar han på huvudet. Så söt!




*peppar, peppar, ta i trä*

I lördags sov jag borta. Joakim protesterade lite på kvällen, vaknade vid tolv och protesterade mycket och letade efter sin mamma. Men sen sov han, och sov och sov. Ända till åtta på morgonen.

Så när jag kom hem söndagkväll o Freja frågade om jag kunde sova inne hos henne, svarade jag lätt ja. Och Joakim protesterade bara lite och mest bara sov, sov och sov.

I går ammade jag Joakim till sömns vid 19.30 och han sov till 06.00 i morse, i ett enda stort härligt svep! Jag sov på soffan, för jag är rädd att min närvaro i det sovande sovrummet skulle ställa till det.

Men det här är så fantastiskt bra att jag knappt vågar tro på det.

G sa i morse "jag skulle inte våga tro på det här om det inte var för att jag sitter här strax efter sex på morgonen och faktiskt för ett vettigt samtal med min fru". Det har väl inte hänt på så länge kanske, att jag varit vettig så tidigt. Eller ens vaken. Jag brukar vara ett morrande halvsovande tröttmonster. De bra dagarna.

Så, bara för att klargöra för ödet och sovgudarna, jag ropar inte hej. Verkligen inte. Jag inser verkligen att ån är bred och att vi behöver kämpa ett tag till, men jag kanske funderar på det där hejet liiite i smyg, bara.


Igår: JockeKax stajlar på rutschkanan.

Här är bildbevis på att jag har världens modigaste dotter


Joakim i min mage

Jag var själv hemma häromkvällen och fick rumpan ur vagnen och fixade ordning o reda bland alla våra bilder. Det är skoj, och jag har dessutom flera roliga foto-beställningar på G. Och nu har jag dessutom tagit tag i att spara ner mina anteckningar från graviditeten med Joakim:

Joakim i magen:

 

Vecka 5: 27 jun 2009 - 3 jul 2009

Jag testade positivt med liten sticka på BIM+1, 24/6-09 -> ett jättesvagt litet streck, men ändå ett streck! Jag hade testat lite dagarna innan - det är ju så billigt o lätt med stickor.. ;) Men det dröjde alltså ända till BIM+1 innan jag såg något streck!

BIM+4 så testade jag med clearblue och fick ett jättefint plus! :)

Jag känner mig lugn på ytan men grymt orolig inuti. Jag törs inte tro på att det verkligen ska gå vägen, men tvingar mig samtidigt att ta det på allvar! :)

 

Vecka 6: 4 jul 2009 - 10 jul 2009

Jag är nervig som sjutton. Fy bubblan om det ska strula med det här lilla fröet! Önskar jag kunde zappa mig fram till v8+6 då vi har en vul-tid!

Jag testade i morse igen (5+1) och fick det starkaste strecket hittills - borde betyda att hormonnivåerna ökar och att allt är som det ska där nere! :)

Vecka 7: 11 jul 2009 - 17 jul 2009

Illamåendet har tagit fart, jag är trött som sjutton och har fått börja äta kolhydrater igen för att bli av med yrsel. Det är härligt att vara gravid! ;)

Jag är ganska orolig oxå.. önskar jag fick göra vul nu! :)

Vet inte var det kommer ifrån, men nånstans har jag fått för mig att det är tvillingar.. :D Knepig tanke, men jag måste ju plita ner det här, om det nu skulle visa sig att det är två! :)

Jag testar lite då o då för att hålla oron på en lagom nivå - och strecket blir starkare o starkare - Bra!!! :)

Vecka 8: 18 jul 2009 - 24 jul 2009

Vecka 9: 25 jul 2009 - 31 jul 2009

 


Mån 27/7 kl 13 hade vi tid på Sergel City för VUL. Nervösa som sjutton bråkade vi oss dit, och fick vänta en halvtimme i väntrummet innan en stressad kvinnlig läkare kom springande och ropade mitt namn. Raka vägen upp i gynstolen och på med UL-maskinen - på en gång fick vi se en liten böna med ett tydligt "blinkande" mitt på - en välplacerad liten krabat med ett hjärta som slog fint! Nu kan vi andas ut o vara gravida på allvar! :D

Nytt BF: 4 mars.

 

Vecka 10: 1 aug 2009 - 7 aug 2009

090803 - inskrivning på MVC. En lite förvirrad inskrivning, dels för att det inte var med min ordinarie BM och dels för att en trött o uttråkad Freja var med (och den nyinköpta tablettasken jag försökte muta henne med var så gammal att man inte kunde äta innehållet!!! )

Vi glömde ta blodprov så jag ska dit i övermorgon igen. Och sen ska jag på läkarbesök nästa måndag, bl a för remiss på KUB. Tanken är inte att gå vidare med några negativa besked, utan är det så att en liten annorlunda ska komma till oss är det bara skönt att vara liiite förberedd!

Blodsocker:6,2. Blodvärde: 130. Blodtryck: 120/75.

Vecka 11: 8 aug 2009 - 14 aug 2009

Jag har ju en liten krake i min mage. Och det har jag fortfarande för ingenting har kommit ut, så mycket vet jag. Men jag är en orolig själ och nu har en liten skrämslig idé slagit rot i min panna. Plötsligt så har jag ju inte en enda krämpa kvar. Ingen halsbränna. Inget ont i bäckenet. Noll illamående. Jag är inte det minsta luktkänslig. Jag kan nysa utan att ligamenten snärtar till o gör ont. Jag är inte ens så särskilt hungrig.

Jag har liiite ömma bröst, kissar onödigt många gånger och sover som en kratta.
Men är det bevis nog för liv i min livmoder? Jag vete sjutton.

Om inget händer dessförinnan kommer jag i alla fall få besked om hur läget är inne i min mage när det är dags för NUPP inom ett par, tre veckor. Skönt, men attans att det ska vara så oroligt - jag skulle hellre ligga dubbelvikt över porslinskloasetten och skrika ut frustrationen över att det ska vara så bökigt att vara gravid.

Håll tummarna för kraken!

Vecka 12: 15 aug 2009 - 21 aug 2009

Fortfarande har jag alldeles för få symtom för att känna mig gravid. Nångång smärtar det till i ligamenten när jag nyser, men mest inte. Jag har något ömma bröst, men inte så farligt. Ibland känns det lite som om det rä mjölkstockning på gång och jag gissar att det beror på att jag ammar Freja o är gravid, liksom.. :)

Jag längtar till den 26/8 då vi ska göra UL på sös, och få veta om det är stor risk för kromosomavvikelser. Men jag är mest nyfiken på att se att Kraken mår bra och att moderkakan funkar som den ska! :)

Snart har vi tagit oss förbi de största riskerna i alla fall, och det är ju skönt! :)

Fjärde mån i morgon! :)

 

Vecka 13: 22 aug 2009 - 28 aug 2009

26/8 gjorde vi ultraljud på Sös, för KUB och det var så himla mysigt att se lille Kraken med blinkande hjärta och så full i liv! Nu är jag gravid på riktigt igen, fast jag inte märker så mycket av det.. :)

KUBresultat: Risk för kromosomavvikelser: 1:3393.

Och idag ringde BM Lillemor och vill att jag ska göra ett sköldkörtelprov, pga övervikt och det kan jag väl göra! :)

Vecka 14: 29 aug 2009 - 4 sep 2009

Livet knallar på och jag märker inte av graviditeten så särskilt mycket. Jag petar i mig en hel del mediciner nu pga hosta och oroar mig lite för hur det ska påverka Kraken, men läkarna hävdar att det inte är någon fara.

Vecka 15: 5 sep 2009 - 11 sep 2009

På Johannas möhippa, när hon berättade om hur hon fått charma banktjänsekvinnan för att få 10 ovikta 20kr-sedlar, så skrattade jag så häftigt o knep ihop benen så hårt för att inte kissa på mig att jag fick min första riktiga sammandragning. Det kändes så bekant och underbart fantastiskt på en o samma gång. Jag har en bebis i magen!

Vecka 16: 12 sep 2009 - 18 sep 2009

Magen har kommit och jag känner mig faktiskt ganska gravid! :) Har fått tid för RUL - 30/9, skoj o spännande, hoppas man kan se kön! :)

Vecka 17: 19 sep 2009 - 25 sep 2009

Vecka 18: 26 sep 2009 - 2 okt 2009

Vi gjorde ultraljud den 30/9, eller jag gjorde! G var tvungen att ta hand om Freja som vägrade barnvakt, och med protest kunde tänka sig att släppa iväg mig en liten stund..;) Bebis var snäll och visade upp sig riktigt bra - och allt såg bra ut! :) BM var lite oerfaren och trots att man såg hela "skrevet" kunde hon inte se vad det var för kön, men när jag tvingade henne att gissa så sa hon pojke! :)

En sak var dock inte riktigt som det skulle - en liten "hinna" hade lossnat från moderkakan, och det i sig var absolut ingen fara, sa både den gröna Bm, och oxå hennes äldre kollega som hon rådfrågade. Det som kunde bli något att oroa sig över är att denna hinna ska ligga i vägen när det är dags för bebis att komma ut. För säkerhets skull ska jag få göra ett nytt UL i v32.

Och eftersom hon var så osäker i fråga om kön har vi beställt tid på Sibyllekliniken - 18/11 ska vi dit!

Vecka 19: 3 okt 2009 - 9 okt 2009

Jag känner vaga små sparkar från Kraken nu! :D Det enda tokiga är att de kommer alltid när jag inte är beredd så jag hinner aldrig med så som jag skulel vilja, men det kommer väl senare.. :)

Vecka 20: 10 okt 2009 - 16 okt 2009

Vecka 21: 17 okt 2009 - 23 okt 2009

Precis nu så sitter jag o undrar vad sjutton bebis har för sig, eftersom det känns så underligt i magen, men så kom jag på - bebis har nog hicka! :D

Magen växer, jag känner sparkar klockrent sen en tid tillbaka och har så smått börjat fundera på hur sjutton det ska bli att få en bebis i huset igen!

Häromkvällen låg jag o dagdrömde/halvslumrade när jag plötsligt kommer på mig själv med att tänka att jag nog kommer få lämna över förlossningen till nån annan eftersom jag kommer ha fullt upp med att ta hand om en mammig Freja! Det vore väl nåt.. ;) :D


20/10, MVC: Hjärtljud:146. Blodtryck 130/80.

Vecka 22: 24 okt 2009 - 30 okt 2009

Nu känns det i varenda liten cell att jag är gravid! Jag har så ont i ryggen att jag emellanåt gråter. Jag har så ont i brösten att jag emellanåt skriker på min stackars familj bara för att de råkar röra vid dem. Jag "glömmer" inte magen längre, den har blivit för stor! Jag kan inte äta så mycket längre - "äta eller andas" var regel även när jag var gravid med Freja! :)

Och jag har 129 dagar kvar - pust! Undrar hur gravid jag ska känna mig om 128 dar! :D

Vecka 23: 31 okt 2009 - 6 nov 2009

Göran kände en spark för första gången i v22+0.

Idag (4/11) slog det mig, som en blixt från klarblå himmel - jag ska få föda barn igen! Wow! Det är så häftigt! Min hjärta rusar, min puls slår snabbare, adrenalinet flödar och jag skulle göra det NU om jag fick! Det är en härlig känsla att ha något så stort och fantastiskt inom räckhåll. Jag blir hög på bara tanken!

Jag ska bara överleva mänsklighetens längsta vinter först. Pust!

Vecka 24: 7 nov 2009 - 13 nov 2009

Vecka 25: 14 nov 2009 - 20 nov 2009

Imorgon är det dags för könsUL. Jag är såååå nyfiken och ser så fram emot att få veta vad det är för liten skrutt där inne i magen! :)

H*n är ganska livlig och börjar bli stark, sparkarna känns mer o mer! :) G har känt sparkar vid flera tillfällen nu. Och Freja har fått en hel del sparkar när hon suttit i min famn, men hon har inte reagerat på det än. Jag mår bra, men krämporna växer på hög; ont i rygg, halsbränna, ganska mycket o ibland väldigt starka sd, sendrag i ligamenten som gör jäkligt ont, benen är svullna och när jag tar av mig strumporna ser de ut som de tagit en tugga av benen! ;) :D

Håll nu tummarna för att allt ser bra ut i morgon! Jag återkommer! :)

KönsUL: Allt såg bra ut! Och till och med jag kunde se snoppen! :D Det är en lillebror som bor i min mage! :)

BM: Blodvärde:117 - ska börja med hemofer. Hjärtljud:148. Blodtryck: 135/80- men då var jag upprörd efter att ha pratat vikt.. Vikten har skenat iväg och nu gäller det att hålla emot mer viktuppgång!

Vecka 26: 21 nov 2009 - 27 nov 2009

Vecka 27: 28 nov 2009 - 4 dec 2009

V27 - det låter ganska mycket, tycker jag. Men det är ändå så lång tid kvar! Känns som om jag varit gravid precis hur länge som helst.

Allt är ganska okej, men jag har ändå satans ont i min rygg, halsbränna från h-vetet, en osläcklig törst och jordens torraste läppar.

Bebis har massor med kläder allaredan, och jag måste vara tuff mot mig själv för att motstå att köpa mer! :)

Namnfrågan är fortfarande ganska omöjlig, vi har inte ens några förslag. Men jag känner mig ganska cool, det kommer lösa sig när man minst anar det! :)

Vecka 28: 5 dec 2009 - 11 dec 2009

Vecka 29: 12 dec 2009 - 18 dec 2009

BMbesök idag: Järn: 117. Socker: 6,4. Blodtryck: 130/70. Vikt: oförändrad sen 4v. Hjärtljud: 146. SF-mått: prick på övre kurvan.

Vi har förvalt sös. Med tanken att vi inte borde ha sån otur två gånger.

Läkarbesök: sjukskrivning.

Bebis ligger snällare i magen än vad Freja gjorde, dvs inte högt upp så jag inte kan andas. Han ligger längre ner o är lättare att bära! :D

Bebis känns busig, för han gör så mycket konstiga rörelser, bl a pillar han nog med fingrarna o buffar o grejar ganska mycket och inte bara sparkas! :D

Tiden segar sig fram, och jag känner det som om jag varit gravid världslänge! :D Men, den som väntar på något gott.. :D

Vecka 30: 19 dec 2009 - 25 dec 2009

Allt rullar på ganska bra! Tack vare jul går tiden ganska fort, skönt! :)

Vecka 31: 26 dec 2009 - 1 jan 2010

Jag har fått perioder av läskiga sammandragningar. Kommer när jag är helt stilla o tar andan ur mig. Menenligt FL är det helt normalt!

Brösten läcker, särskilt det högra!

Vecka 32: 2 jan 2010 - 8 jan 2010

Igår, 3/1, så fick jag rejäla och onda sammandragningar på kvällen, de gjorde ganska ont och jag fick diffust ont i ländryggen, precis som när värkarna med Freja satte igång. De kom regelbundet och det höll på fram på småtimmarna när jag äntligen somnade. Läskigt!

Jag borde ringt BM men som vanligt fegade jag. Tänker att jag ändå snart ska göra UL o har en tid därefter hos BM så jag blir snart undersökt ordentligt i alla fall.

Jag är sjukt trött, och känner mig helt slut. Borde nog satsa på att försöka samla krafter inför allt som stundar, men hur sjutton gör man det med en treåring på dagarna o värkar som håller en vaken på nätterna? :-O


Efter att ha haft förlossningssmärtor o dessutom sett förlossningskliniken på TV så längtar jag något helt otroligt efter att få föda o träffa lillebror! Ska bli magiskt mysigt att få njuta av en bebis igen! :)

Vecka 33: 9 jan 2010 - 15 jan 2010

Jag längtar efter att kunna ligga på mage!

11/1 2010: Freja stannar upp mitt i vårt samtal o sätter handen vid örat, och säger "Nä, mamma,nu hör jag hur de skär ut min bebis ur din mage, ja, jag hör det!". Läskiga unge! Var får hon det ifrån..??? Gulp.


UL o VUL, 12/1 2010: Allt såg perfekt ut! :) Ingen moderkaka ivägen för bebis utgång. Bebis hjärta o allt ser fint ut - han viftade glatt med snoppen, och det råder inga som helst tvivel på att det är en lillebror! Lagom mycket fostervatten. Han beräknas väga 2200g nu, vilket är snäppet över medel, men helt normalt. Livmodertappen var lång o opåverkad. Allt var verkligen perfekt. :) Längtar!

BM, 13/1 2010: Blodtryck: 130/75. Blodvärde: 121. Blodsocker: 7,0. Hjärtljud: 146. SF-mått: 34cm. Vikt: +2kg.

Vecka 34: 16 jan 2010 - 22 jan 2010

Bebis har hicka nästan varenda kväll nu, och det känns så tydligt att t o m Göran känt med handen på magen. :)

45 dagar kvar idag, känns som en lååång evighet! Men om han kommer lika tidigt som storasyster så är det bara 28 dagar kvar.. :)

Nu börjar jag bli trött på den här graviditeten. Det är tungt och gör satans så ont. Det måste vara helt fel att vara gravid under vintern - pest att inte kunna gå ordentligt ute - är ett helt projekt bara att ta sig hemifrån och sen är jag slut. Och jag kan inte knäppa jackan längre. Jag vill inte mer.

Och hjälp vilken ragata jag är här hemma, sur o grinig så det slår gnistor om det. Stackars Freja o Göran.

Vecka 35: 23 jan 2010 - 29 jan 2010

BM 2010-01-28: Hjärtljud: 146. Blodtryck 130/75. SF-mått: 35cm. Samt läkarbesök - nytt läkarintyg samt order om att använda stödstrumpor, och en uppmaning att kontakta sjukgymnast.

Jag är glad att tiden rullar på så pass snabbt som den ändå gör - tänk att det redan är fredag i morgon igen! :D

Men jag hatar verkligen all jävla snö! Måste det vara tidernas värsta vinter just när jag är gravid?!? Freja vill inte gå ut o när jag väl får ut henne kan jag knappt röra mig på grund av snö o is på vägarna. Jag börjar lessna på de här fyra väggarna, men har ändå lust att sitta inne tills våren kommer o smälter bort eländet! Ge oss vår nu!

Vecka 36: 30 jan 2010 - 5 feb 2010

Vecka 37: 6 feb 2010 - 12 feb 2010

Det är tungt. Tungt att vara gravid o mamma till en treåring under den vintrigaste vintern vi haft på 15år. Tungt, ont o tufft.


BM 2010-02-10: Hjärtljud: 145. Blodtryck: 125/85. Järn: 131. Socker: 4,0. SF-mått: 37cm.

Jag känner mycket ilningar - gissar att lillebror håller på att fixera sig o glida ner i bäckenet. Somliga påstår att jag "tappat" magen, själv vet jaginte riktigt. Men jag rä öm som sjutton på/i magen. Och har molvärk nästan ständigt i ryggen och massor med förvärkar. Jag vill föda nu, men är faktiskt lite rädd för smärtan som ska komma, och undrar om jag kan klara den lika bra som förra gången. Jag hoppas innerligt att det går lite snabbare o lättare att krysta ut bebis den här gången, i alla fall.

Vecka 38: 13 feb 2010 - 19 feb 2010

Moster Lotta sa något spännande idag - hon o jag har fått barn i nästan precis samma ålder.. Ja, förutom Marlie som hon fick i ungdomen, så fick hon Emil när hon var 33 år o 8mån och jag fick Freja när jag var 33år o 7 mån. Sen fick hon Wilma när hon var 37 år o 13 dagar o jag väntar nu på lillebror o fyllde 37 år idag, frågan är bara hur många dagar plus det ska bli.. Läskigt!

BM 2010-02-18: Blodtryck: 125/70. Hjärtljud: 164 - men då hade han hicka och var väldigt aktiv i magen. Ingenting i urinen så mina svullna fötter o lite höga blodtryck förra gången är ingen fara. SF-mått: 38cm o bebis är fixerad. Vi skrev en sammanfattning o lite tankar kring förlossningen - kändes bra! Med Freja hann vi inte det..

Vecka 39: 20 feb 2010 - 26 feb 2010

Eksem på magen har blivit mycket värre. Hydrokortison hjälper inte, och jag håller på att klia ihjäl mig!

21/2-10: Magen har gjort ett växtskutt, känns det som. Och jag har plötsligt blivit tung o otymplig, svårt att få på mig strumporna, t ex.Bebis är fortfarande väldigt snäll o precis lagom lugn. Jag längtar efter att få föda honom! Jag har inte alls mycket molvärk eller förvärkar nu. Några få sammandragningar på en dag- thats it. Så en förlossning känns faktiskt ganska avlägsen..

2010-02-24: I natt troddde jag att det drog igång på riktigt. Jag var upp o kissa vid ett o när jag la mig ner i sängen igen högg det till ryggen o den bekanta molvärken tog ett rejält grepp om mig. Strax kom första värken o en stund hade jag värkar med tio min mellanrum o ganska snart var det bara fem min emellan. Jag gick upp, kollade på OS o andades mig igenom värkarna. Vid halvfyra vaknade Freja o var förtvivlad över att jag inte låg brevid henne. Jag nattade om henne med värkar var femte minut! Gick upp o startade datorn för jag tänkte klocka värkarna lite bättre för att ha koll på läget, men Freja vaknade förtvivlad direkt igen. Då tog jag två panodil o la mig hos henne igen - och somnade o vaknade ett par timmar senare och sen dess har jag känt NOLL! Snopet värre. :)

Nu många timmar senare så måste jag erkänna att det är riktigt mysigt att gå här o vänta på att lillebror ska komma! :) Värkarna i natt var onda, men jag kände mig lugn o trygg - jag kommer överleva, jag behöver inte vara rädd ens när det blir mycket värre. Bara andas, slappna av o fokusera på det positiva! Jag längtar! <3

2010-02-25: BM: Högt blodtryck: 145/90.. tokigt! Men ingenting i urinet i alla fall. SF-mått: 40cm - så, ja, min mage är stor!

Vecka 40: 27 feb 2010 - 5 mar 2010

Tänk att jag är i v40. Jag är på sätt o vis glad att få vara gravid hela vägen den här gången. Men tro mig, jag längtar som f*n efter lillebror och önskar ganska hett att värkarna ska gripa tag i mig så att inget annat existerar! Jag är såå laddad inför att få föda fram min bebis!

Nu är jag prick två veckor mer gravid än jag nånsin varit. Jag är helt sjukt trött o vill bara dra täcket över huvudet lääänge o vakna upp till vår o födslovärkar!


BM, 2010-03-03: Fortfarande högt blodtryck: 145/90. Men ingenting i urinen. SF-mått: 40,5cm. Hjärtljud: 136. Vikt: +18 kilo sen start - hoppas innerligt att de rinner av lätt efter att lillebror tittat ut!

Vecka 41: 6 mar 2010 - 12 mar 2010

2010-03-08: BM: lite lägre blodtryck: 135/90. Sf-mått: 42- kom ut nu bebis innan jag spricker!

BF+3: Jag har varit laddad så länge, och nu börjar det kännas snopet, som om jag förberett mig för en fest som plötsligt blivit inställd o kvar är jag med rastlöshet. Så jag måste om o om igen påminna mig att det kommer bli fest, bara lite senare än vi trott..

BF+5: Vi har äntligen tagit oss iväg till IKEA, och jag har gått massor, burit tungt och ansträngt mig mer än lovligt mycket - så nu är jag värd en bebis på allvar! <3

BF+6: Usch, IKEA gav ingen bebis, men däremot magkramper o illamående så jag tror jag ska bli magsjuk! :( Men jag varken kräks eller skiter. Är bara helt slut o vill helst av allt krypa ur skinnet - nån som vet hur man gör..? :)

Bebis har varit ovanligt lugn, och när jag själv började känna mig förgiftad tog mina nerver slut - jag ringde förlossningen vid 16 o de bad mig komma in på koll så snabbt jag kunde. Peter o Eva ställde upp som barnvakter på nolltid, och redan före 17 låg jag med ctg på magen och kunde klart se att lillebrors hjärta pickar på precis lagom - han mår nog jättebra! De kollade blodtryck, ultraljud, urin o blod och ingenting är tillräckligt högt för att vara oroande, men det börjar bli dags att klämma ut den här ungen! :)

BF+7: Jag börjar tappa hoppet om att föda den här ungen, tror inte längre att det strax ska börja som jag trott vid varje sammandragning de senaste veckorna. Jag förbereder mig mentalt för en igångsättning, och funderar över hur jag ska ställa mig till olika beslut som behöver fattas. Men så påminner jag mig att det faktiskt ändå kan börja vilken sekund som helst.. håller tummarna för det! Inget är som väntans tider!

Vecka 42: 13 mar 2010 - 19 mar 2010

Lillebror föddes den 13mars kl 15:44 på SöS . Var 53cm lång och vägde 3785g. Han kom med navelsträngen tre varv runt halsen, och kunde inte andas. Men så snart de fick loss navelsträngen så blev det fullt liv på vår lille pojke! <3



FrejaHeja

Min skruttFreja håller på att växa ur min famn. Med dunder o brak. Marlie skrev om Saga att plötsligt var kompisar så mycket mer intressant, och det fick mig att fundera över hur det är med Freja. Och det rä precis så med henne oxå. Hon behöver liksom inte mig mer, bara hon får leka med sina kompisar.

Tidigare har det åtminstone varit jag som pratat med andra mammor o styrt upp lekdejter, men även på den punkten har jag blivit överflödig. Nu ringer ungarna på och frågar om Freja får komma ut o leka. Och Freja talar så fint om för mig att hon bara ska gå hem till den o den kompisen, punkt.

Och jag gillar det.

Jag överlever faktiskt att hon inte behöver mig mest. Och jag njuter av att minnas min egen barndoms frihet när jag var ute hela somrarna och lekte tills mörkret tvingade mig hem.

Fast jag är mån om att visa för henne att jag finns i bakgrunden, att jag har hennes rygg och att jag bryr mig.

För det gör jag ju.

<3

tuttungen

Vi har bara varit hemma sen i går på eftermiddagen, och jag har klockat Joakim när han kommit och velat ha tutte. När han kommer o har bestämt sig så är det smått omöjligt att avleda honom och det slutar nio gånger av tio med att jag ger honom bröstet, trots att jag inte riktigt vill. För jag orkar inte amma så mycket.

Han vill ha tutt en gång i timmen, dygnet runt. Så de senaste 20 timmarna har jag ammat honom 18 gånger.

TOO MUCH! Jag tar snart slut.

Men samtidigt vill jag inte sluta amma än, jag vill amma lagom mycket på passande tider.


Tuttigaste ungen i stan!


Mina skruttungar

Jocke har varit ur form ett tag, och häromdan hade han oxå feber. Drygt 38 grader och var heldäckad, sådär lelös så att det nästan är lite läskigt. Men som tur är biter Ipren bra på hans feber och jag kan låta bli att åka in akut varje gång han har feber.

Freja beklagade sig lite över att det är kallt ute idag, men har annars lekt precis som vanligt. Hon kom in för en stund sen och när jag tittade på henne inser jag att hon ser hängig ut. Jag kramar på henne och ungen kokar! Ja, tempen visar nästan 40 graders feber. Och Freja blir mest ledsen över att hon inte får gå ut o cykla.

Så olika det kan vara!


Min sjuka skruttunge! <3 <3 <3

JockeSöt

Jocke är sjuk. Han däckade med feber på eftermiddagen och vaknade för nån timme sen, alldeles kokhett och helt trasig. Så han fick en ipren och kvicknade till snabbt o lätt. Jag försökte förmå honom att äta något och det enda han vill ha är chips. Så han går runt här och äter chips, när han kommer till mig o piper. Jag gissar att han är törstig och erbjuder vatten på flaska, men han skakar bara på huvudet. Han vill ha tutt. Han har händerna fulla med chips, men tro inte att han tänker lägga ifrån sig dem inte. Men han är ju så söt så han får tutt ändå, och jag får chips över hela mig.

Tänk vad en sjuk liten får mammahjärtat att ömma. :)


Idag, innan feber o sjukt tog över.

Tidigare inlägg
RSS 2.0