en ny diet

Dags för att trimma kroppen innan sommaren, mitt nyårslöfte, MEN GI-metoden är ute!

Nu har det kommit en ny bantningsmetod. Har du provat ALLT - utan resultat?

Prova detta: De allra flesta 2-åringar är smala. I samarbete med barnläkare, radiologer, dietister och utslitna föräldrar har denna geniala dieten forskats fram:
... ... ...
Frukost: 1 kokt ägg, 1 smörgås med sylt. Ät två små bitar av ägget och smöra ut resten på golvet. Ta en bit av mackan och kleta därefter in sylten ordentligt i ansiktet och på kläderna.

Lunch: 4 färgkritor (valfri färg), en handfull chips och tre munnfullar av ett glas mjölk. (Häll resten ut på golvet)

Middag: 1 kex, 2 mynt och nåt smuts som du hittar under soffan.

Kvällsmat: Gör i ordning en ostsmörgås som du kastar på golvet. Drick 4 munnfullar av ditt badvatten.

Dieten blir mer effektiv med anpassad motion till. Tex:
- Lägg dig på golvet i ett köpcenter och vrid kroppen runt samtidigt som du skriker för full hals för att öka lungkapaciteten. När mannen från securitas kaster ut dig, gör du stark motstånd.
- Spring överallt och hoppa emellanåt.
- Ramla ofta och regelbundet. Att resa sig upp stärker musklerna.
- Kom ihåg lungorna och skrik samtidigt med övningarna.
- Be om en samarbetspartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Var inte nöjd med ett ombyte, kräv att få byta kläder minst tre gånger.

Prova småbarnsdieten du också! Lycka till och Gott Nytt År

Freja tänkaren

Sen en tid tillbaka så är Freja väldigt nyfiken på var maten kommer ifrån. Och hon nöjer sig som alltid bara med att man berättar precis allt man vet. Och vet man inte tillräckligt för att stilla hennes kunskapstörst kan man få sig en smärre utskällning. Då älskar jag Google lite mer än annars.. ;)

Med mer och mer känsla har hon pratat om hur knäppt det är att vi faktiskt äter djur. Hon gillar det inte alls, och har mer o mer vägrat äta kött. Och då har vi inte ens tänkt tanken på att berätta om att det finns de som äter hundar o katter, för då skulle hon nog svimma, min lilla känsliga dotter.

Så, idag vid lunchen så bestämde hon sig för att hon inte vill äta djur mer. Alls.

Jag har ju varit vegetarian och vet ganska bra vad det handlar om, som tur är. Så jag försökte förklara för Freja vad det innebär, att hon inte bara kan äta potatis/ris/pasta o grönsaker. Och efter lite dividerande kom vi fram till att hon vill fortsätta äta köttfärssås och varmkorv, för det är hennes favoriter. Men annars så ska vi försöka erbjuda henne andra alternativ till våra kötträtter.

Min fina, empatiska dotter! <3


ett steg i rätt riktning

Han vägrade sova middag igår. Och ändå var han på hyfsat humör hela dan, och däckade efter mat o bad kl 18. Sen dess har han inte tuttat. Alltså, jag har inte ammat inatt. Jag har faktiskt inte ens lyft upp honom ur spjälsängen. Och han har faktiskt nöjt sig med kramar, klappar och vaggvisor. Och han har vaknat ungefär en gång i timmen, så inte värre än annars. Känns som en vinst.

Och jag har styrt bort hans tuttförsök nu på morgonen, och tänker att jag kanske kan amma den mysiga och braiga eftermiddagsamningen i fortsättningen. Men om jag måste ger jag upp den med.

Nu hoppas jag intensivt att vi ska få sova lite i natt. Mmm.. dessutom får vi ju en extratimme. Jag tror jag ska fira det med att gå o lägga mig extra tidigt. Sova är så skönt!


lite babbel bara

Jag satt o bläddrade i bloggen för att ta reda på när vi målade om i Frejas rum, och insåg att det bara var två år sen. Hur sjutton kunde vi inte tänka på att lillebror ville ha plats där inne oxå..? Ja, nu måste jag samla på mig några himla bra argument för att få göra om där inne igen.. G kommer dö lite på mig, men mun-mot-mun-metoden brukar funka fint på honom, som tur är.

Och när jag bläddrade här i bloggen snubblade jag på ett inlägg liknande det jag skrev häromdan, nämligen att Freja plötsligt blivit större. Det slår en ju sådär med jämna mellanrum att ens barn tagit små växtskutt.

Men hur sjutton kunde jag tycka att den här lilla skruttan kändes stor:




Min barn växer

Plötsligt så har jag verkligen inga pluttungar längre, de växer så det knakar! Och då menar jag inte fysiskt, för om sanningen ska fram är de båda rätt små på jorden. Men de är desto större i sinnet.

Bara från ena dagen till den andra så kan Joakim plötsligt sitta still långa stunder o jobba med både pussel, vattenfärger och favoriten lera:


Och han spottar ur sig egna små "meningar" både här o där - i morse vid frukostbordet så säger han om och om igen "mämö", och det dröjer en stund innan jag kopplar att ungen vill ha mer mjölk! Joakim tycker oxå att vagnar är för småbarn och vill hellre gå själv, och allra helst köra vagnen själv.


Joakim älskar allt som är Frejas, och framför allt hennes kläder - rosa är ju så mycket finare än "skitiga" pojkfärger. Och han är fullkomligt galen i täcken o filtar, och kan nästan inte sitta i famnen ut ett rejält tygstycke runt sig. Jag tillåter inte att han släpar runt på sitt täcke, och han nöjer sig då med ett påslakan. På bilden har hans sitt favvo-påslakan - med lilla Tarzan på. (Extra tack för det, Johanna!)

Freja har blivit en skolredo unge, och vill helst sitta med näsan i sina "skolböcker" hela tiden:


Och hon går ständigt runt o räknar, plussar och hittar på olika mattetal att jobba med. Hon ljudar o listar ut vilka bokstäver ord består av. Hon har på eget inititiv slutat med potta, och går bara på toaletten nu. Hon älskar att laga mat, och nu är hon plötsligt så duktig att jag faktiskt får fin hjälp av henne i köket.


Min fina Freja <3


JockeSöt

Joakim är så himla söt! Han sitter på pottan - med blöjan på, och ropar "jakeklaa", och vill att jag ska torka honom!

Det är inte fel med en storesyrra som visar vägen här i livet! <3 <3 <3






en trasig mamma

Jag har mens nu, och jag vet att de flesta kvinnor här i livet har det med lagom jämna mellanrum. Men när jag har mens så går jag sönder. Helt och hållet. Jag är övertygad om att min kropp o mitt psyke helt enkelt snedtänder på den hormoncocktail som amning o lingonveckan mixar ihop.

Idag har jag bara gråtit. Bara, bara gråtit och undrat över hur sjutton en sån ämlig krake som jag överlevt så länge i det här hårda livet. Gråtit så jag kiknat över att mina stackars fina barn ska behöva se när deras ämliga morsa går sönder.

Men, Joakim är ganska oberörd. Han gillade inte när mina salta tårar rann på hans kinder under amningen, men annars så skiter han i mig på alla sätt han kan. För det enda viktiga är Joakim själv, hans behov och önskningar. Precis som det ska vara när man är ett år. Och han hjälper mig att överleva trasigheten, för han tvingar mig helt obönhörligt att vara jag.

Freja däremot är ju den finaste lilla älvan på hela jordklotet. Hon har ett så stort och fint hjärta att jag bara pyser över av stolthet. Hon har inte tjorvat en sekund på hela dagen, efter att hon såg mina tårar i morse. Hon bara la handen på min kind och sa att hon skulle fixa te åt mig. Och det gjorde hon, på sin spis med sina leksaker. Hon har oxå överöst mig med fina presenter och jag har varit hennes favoritleksak idag. Och jag har kunnat få vila i hennes omvårdande lek. 

Jag hoppas att jag vaknar hel imorgon. Eller absolut senast i övermorgon. :)


Fantastiska Freja

Freja är så himla duktig! Hon har varit utan napp en vecka nu. Och hon kämpar verkligen. Nån gång varje dag så kommer hon o kryper upp hos mig och pratar om att hon saknar nappen. Att det är svårt ibland att titta på TV utan napp. Att hon önskar att man kunde ha napp alltid!

Jag trodde det skulle bli svårast när hon ska sova, men då nämner hon inte ens nappen! Och de sista kvällarna har hon somnat före nio utan problem. Och att somna före nio var ett problem MED napp!

Och på måndag - tio dagar utan napp - kommer en belöning. Scooby Doo-huset hägrar! :)


Snart kanske det här nappbettet är ett minne blott! :)

Jag glömde peppar

Ja, jag satt här igår kväll och ropade hej innan jag kommit över ån. F*n.

Freja har varit vaken fyra gånger i natt. Ledsen, bedrövad, förbannad och otroligt sorgsen, allt på en gång. Hon har saknat sin napp, och inte kunnat vare sig sova eller somna om utan den. Jag har fått natta henne i famnen som om hon vore en bebis. Just nu sover hon och jag hoppas att vi lämnat det värsta bakom oss nu.

Stackars barn, men jag vet att hon kommer växa av detta och känna stolthet o glädje när hon väl tagit sig förbi sitt nappberoende. Det kommer vara värt allt kämpande nu, det vet jag i magen.

Idag har vi en körig dag, först till BVC för femårs- och 18månkontroll. Båda två ska få spruta. Och sen ska vi torka tårarna, kamma till oss och gå till förskolan o fotograferas!

ha en happy monday, folks! <3

Min finaste Freja

Jag har huvudet så fullt av Freja-minnen att jag bara måste tömma ur mig lite nu.

Min lilla stora skrutta har fyllt fem år! En helt vanlig torsdag blev plötsligt magisk - för att fylla år är verkligen helt fantastiskt när man heter Freja och är fem år.

Vi började födelsedagen med skönsång på sängen, och paketöppning på puffen i vardagsrummet.


Sparkcykel, barbie, cd-spelare, cd-sagor, böcker fick hon av mamma & pappa.

Efter frukost så var det dags att fixa ordning tårtan till dagis:


Och jag måste få bubbla av mig lite om dagis. För det går så himla bra på dagis nu, efter sommaruppehållet och ny avdelning. Freja började på Bullerbyn i slutet av augusti och redan första dagen var det stor skillnad mot hur det varit tidigare. När jag försökte kramas med Freja och säga hej då extra bra, viftade hon bara bort mig och ville att jag skulle gå. Och jag gick såklart, med en bestämd känsla av att något nytt hände som jag inte riktigt var med på. Och när det var dags för hämtning förberedde jag mig på allt, samtidigt. Men Freja var bara hur cool som helst och sa "mamma vet du, jag har inga tårar på bullerbyn, det var bara på saltkråkan". Och så har det förblivit. Hon trivs som fisken i vattnet, och lämningarna går hur lätt som helst.

På Frejas födelsedag så hade vi alltså tårta med oss, och Freja var full av bubblig glädje. Hennes bästa kompisar mötte upp i hallen och visade direkt den fina kojan de byggt till henne på födelsedagen. Snart dök hennes fröknar upp och sjöng för henne och hissade flaggan. Och jag fick gå därifrån, överbliven som sjutton, men jag börjar så smått vänja mig vid det. Vid hämtning hängde det finsaker vid hennes hylla:


Fina teckningar från alla barnen. Hon fick oxå en fin mugg där de skrivit grattis Freja o så. Jättegulligt! Och Freja var överlycklig och kände sig väldigt firad och uppvaktad.

På kvällen fikade vi med farbror Peter och Bobo. Väldigt smaskig hembakt tårta, och så lite fler paket:



Vi hade bestämt nappslut på femårsdagen, men Freja argumenterade så klokt om att det var dumt att förstöra födelsedagen med sånt, så vi skjöt på det till dagen efter. Och hon däckade glad o lycklig på soffan:



På fredagsmorgonen la vi undan nappen och Freja hade en tuff dag, med mycket humörsutbrott. Men vi kämpade tålmodigt på och jag lyckades bra med att peppa o stötta henne. På kvällen var hon speedad och hade svårt att komma ner i varv. Jag bakade o fixade i köket och hon kom o dansade i värmen från den öppna ugnen - och brände sig såklart bak på låret. Ont, ont och efter en timmes förtvivlat gråt från en übertrött och superledsen tjej stoppade jag nappen i munnen på henne och hon sov på en minut! Så vi började så smått om på lördagesmorgon, mer bestämt från alla håll och med mammamys somnade hon ganska enkelt utan napp efter en härlig och händelserik lördag. Idag söndag har hon bara gnytt efter nappen nån enstaka gång, och hon somnade utan allt för stora svårigheter. Snart är den ett minne blott, hurra! ;) :)

Freja hade önskat kalas i lekparken och så fick det bli. Vi bjöd massor med barn, och då var det ändå många objudna. Det är svårt tycker jag och jag vet flera som blev småledsna över att inte bli bjudna och det smärtar mig oxå. Knepigt det där. Kalaset blev väldigt lyckat, och vi hade väldigt tur med vädret, plötsligt var det lite sommar igen just denna dag. Freja fick massor av fina presenter; en hel del Barbies, tjejiga saker, presentkort, pyssel och en väckarklocka som hon gillar massor. Efter kalaset grillade vi med vänner och hade en väldigt trevlig kväll oxå!

Freja är en fantastisk storasyster till Joakim och jag blir så bubbligt glad i magen av att se dem tillsammans. Just nu är vi inne i en fas när de leker väldigt bra tillsammans och verkligen har skoj tillsammans. Häromdan så tjuvlyssnade jag på Freja i badet när hon helt spontant utbrister "jag är så lycklig som får ha dig till lillebror"! Mest busar de tillsammans och jagar varandra här hemma, och brottar ner varandra i en skrattig hög på golvet. Men de leker faktiskt lite rollekar oxå - Joakim kommer med koppel och vill vara hund, och ibland husse. Det är härligt att se vilket utbyte de har av varandra!

Häromkvällen sa hon något annat skönt: "Jag är så glad att jag är människa, för djur de dör så fort, och blommor slänger vi, och datorn går sönder, men människorna finns ju här nästan alltid". Min kloka lilla funderare! <3

Freja fick alltså en efterlängtad sparkcykel i present och vi invigde den ordentligt i Skateparken i fredags:

Freja är cool som sjutton och tvekar inte att ta plats bland alla stora killar. Det är bara när det kommer mopeder som hon backar och blir rädd, så som hon alltid blivit. Hon kan allaredan ett trick - hon kan hoppa med skaten, och jag fattar inte ens vart hon snappat upp det. Hon är helt enkelt större än jag tror, min älskade Freja! <3


Joakim o grinden

Vi har alltså satt upp en grind in till köket. Och så stänger vi övriga dörrar och vips är både kök, toa och badrum avstängt för små ligister här hemma.

Joakim gillar det sådär:





Men det är helt klart värt det. Jag slipper jaga honom dygnet runt för att rädda honom från att hämta sjukdomar ur kattlådan, eller bränna sig på/i ugnen. Det är bra.

Men det bästa är att jag har fått en fristad i mitt eget hem. Nu har jag absolut ingenting emot att strutta runt i köket o diska o laga massor med mat, eller hänga i badrummet o fixa med tvätten. Det är så skönt!

Diskaren G är oxå glad, för plötsligt är disken borta när han kommer hem på kvällarna. Så brukade det inte va.

Det är inte det lättaste här i världen..

att fotografera barn i en hoppborg:




den där jädra nappen

Jag vet inte varför jag tycker så illa om nappen. Inte Jockes, men Frejas. Jag blir galen på att hon vill ha den jämt o ständigt. Jag skäms ihjäl när hon ska ha den ute bland andra människor.

Men jag fick ju rådet att släppa nappen fri och låta henne styra över den själv.

I går kväll när hon skulle somna utan napp blev hon väldigt, väldigt ledsen. Hon grät som om hon förlorat sin allra bästa vän, och hon var otröstlig. Och jag tycker inte att det är värt det.

Det måste väl komma en tid då hon är mer redo att säga hej då till sin vän..?!!


Jag gav henne till slut en Jocke-napp och tårarna slutade rinna och hon somnade på tre sekunder.

Så jag tänker köpa nya Freja-nappar idag. Och så ska jag begränsa användandet till mys hemma.

Och så får hon ha den till hon blir 25 om hon vill.

För jag tänker inte mörda hennes bästa vän.


En förtvivlat ledsen Freja.

Frejas framsteg

Vi hittar ingen Freja-napp här hemma, alla är borttappade. Den hon hade i natt tog hon sönder i morse så den går inte att använda mer. Och som alla vet är Freja galet tokig i sin napp. Att vara utan är jobbigt. Riktigt jobbigt.

Det har funkat okej under dagen, trots att vi bara varit hemma p g a spöregn, blixtar o läskiga åsksmällar. Hon har ändå emellanåt brustit ut i hjärtskärande gråt och hon sörjer sin napp på riktigt. Jag har försökt hjälpa henne med motvieringen genom att lova ett Scooby Doo spökhusspel i present när hon varit nappfri i tio dagar. Och det hjälper.

Men så nu ikväll när det var dags för mys i soffan erbjöd jag henne tuggummi för att hon kanske ska kunna komma ner i varv utan napp. Och hon satte igång med att träna på att blåsa bubblor.

Och ungen har ett jäkla tålamod när det är något hon verkligen vill. Det var precis lika när hon ville lära sig blåsa upp ballonger och när hon lärde sig vissla. Så ja, självklart lyckades hon efter en lång stunds övning att blåsa bubblor:


Stolt som sjutton, och framför allt utan napp i munnen!

helvetes jäkla fan vad svårt det ska va

Jag fattar inte hur ungen får tillbaka mig på ruta ett om och om igen. Nu i natt har han tuttat tre gånger och jag fattar inte vad som hänt förrän jag var tvungen att vakna o gå upp vid fem. Det är ju det att jag vill ju sova o att ge honom tutt är en jäkligt bra lösning i stunden, men jag vet ju att det inte funkar långsiktigt. Han vaknar snart en gång i timmen igen om jag inte ser upp.

Och det känns jobbigt på ett sätt som jag inte känner igen. Jag avskyr mina bröst, jag vill inte ha dem. Jag vill inte vara en vandrande mjölkbar mer. Vill inte. Helvetes jäkla fan.

om jag bara vore lite cool

Ibland önskar jag att jag hade is i ådrorna och tog ett kort på Jocke innan jag hjälpte honom. Som igår på stranden när han plötsligt klättrat upp i stora klätterställningen - vilket superkort hade det inte blivit..?!

Eller som nyss när jag plockade ut honom ur ugnen - vem hade inte skrattat åt det kortet, liksom..?!

Nån som vill byta med mig?

I natt behövde jag bara vara mjuk o varm. Jocke bad inte ens om tutt, men han vaknade och behövde lite kärlek då o då. Och jag hade massor med kärlek till honom så det var inga problem. Problemen började när han tyckte att den här dagen skulle starta vid 4.30. Borde inte morgontrötta gener ge morgontrötta barn - jag tycker det. Men uppenbarligen tycker inte dna-gudarna det, tyvärr.

Jag är inte bara offer för missmatchad avkomma, utan även för en hormoncocktail utan dess like. Jag rekommenderar inte mens och amning på en o samma gång. Det blir en krock i kroppen, i swear! Smärtorna jag har just nu får mig att tro att det kanske ändå inte är choklad som byggt denna vackra kropp, utan att det i hemlighet bor en bebis där som är på väg ut. Så känns det. Och då skräder jag orden.


Så, nu behöver jag hitta nån som har planer på att ligga med täcket över huvudet hela dan, och endast gå upp för att knapra fler värktabletter, men som egentligen har lust att fixa picknick o dra till stranden med två söta, men kaxiga och småjobbiga ungar. Nån..??? Tveka inte säga till om du känner nån!

I natt var jag tuffast i hela världen

Joakim sov ju som en stock nätterna igenom efter att jag varit i Gävle, men nu sista dagarna har han inte gjort det. Han har vaknat fram på småtimmarna o fått tutt för att somna om. Och småtimmarna har blivit tidigare o tidigare. Så när han i natt vaknade vid tolv och absolut skulle ha sig en slurk kände jag att jag måste sätta ner foten, ta på mig ett linne och säga nej. Och det har jag gjort, en gång i timmen i natt. Och han har skrikit som besatt. Helt galet jättearg. Jag har haft honom i famnen o försökt trösta, men det är ju inte så lätt. Mjölkbaren är ju där, även om jag försöker hävda att den är stängd. Men jag var tuff, tuff som fan och härdade ut med allt hans skrik och pussade i pannan tills han lugnade sig o somnade om, varenda gång.

Och jag har sagt Nej, inte tutt, på natten ska vi sova! tretusen gånger. Minst. Snart kanske jag tror på det själv!


När han vaknade halvåtta och var aparg tyckte jag det var okej att gå upp o ta tutt på soffan och bestämma att dagen börjat. Men han somnade om och ligger nu på soffan och är så fantastiskt söt att jag vill äta upp honom.

Hans hand protesterade lite mot blixten, och därför vågade jag inte ta fler, bättre bilder..

G är tydligen magisk

Ja, för i natt när G sov hemma igen så klarade Joakim att sova hela natten igen.

Kanske är det hans snarkningar som är sövande. Måtte jag aldrig klaga på dem igen.


godmorgon

G sov borta i natt. Så då passade Joakim på att återta gamla vanor, i ett nafs var vi tillbaka en vecka i tiden.

Båda barnen somnade förvånansvärt tidigt - 18:45 sussade de båda sött.

Men Joakim ville gärna mysa med sin mamma sisådär en gång i timmen/ en gång varannan timme, kvällen o natten igenom. Och eftersom Freja somnat så tidigt var jag rädd att hon skulle vakna och aldrig somna om igen, så jag kunde inte ha Joakim att skrika. Så han fick det han ville, tutt. Helt emot mina principer o erfarenheter kring hur man skapar god sömn. Men what can a mommy som vill ha lite egentid på kvällskvisten do?!

Så nu ser jag fram emot ett par nätter på soffan.

Jag hoppas G är laddad för lite nattliga fighter med sin son, hoppas, hoppas!

Nu ska jag fixa frulle! Puss på er!

Tidigare inlägg
RSS 2.0