Freja citat

Freja är lite förkyld o ikväll efter en hostattack, säger hon lugnt;

"Jag önskar mig något magiskt i present; en ny kropp som kan vara frisk jämt. Så jag inte behöver vara förkyld eller bli smittad med magsjuka och vattkoppor. Det önskar jag mig".

Min kloka o fina lilla tjej! <3

stora storasyster

TokFreja har en bra egenskap - hon är envis och när hon verkligen vill något så ger hon sig inte. Hon lärde sig blåsa ballonger när hon var drygt två år - och som hon tränade för att kunna. Jag fick visa om och om igen, och hon gav sig aldrig.



Nu har hon gått länge och tränat på att vissla, och ni må tro att hon blev stolt och lycklig igår när det plötsligt kom en liten enkel ton ur hennes mun - hon visslade, skruttungen! :D


Är sömn verkligen nödvändigt?!

Ja, jag vet ingen som kan speeda som min dotter. Igår vaknade hon ju hysteriskt tidigt, och jag räknade kallt med att hon skulle somna tidigt, utan nattning före 19. Men ack så fel jag hade. Hon kollade på Scooby Doo vid 18, och efter en stunds tittande la hon sig ner och jag såg att hon klippte lite med ögonen. Men, hon hittade en ny växel och började leka istället. Och trots ett seriöst nattningsförsök vid 19.30 så somnade inte ungen. Nä, hon ville leka mer. Pust. G kom hem med McD vid 21 och hon åt glatt sitt happy meal - och däckade på soffan först 21.45! Hon var vaken 17 timmar i sträck! Pust.


Julfrossa

Ja, det är bara ett halvår till jul och min dotter har julfrossa! Hon vill lyssna på Bjällerklang heeela tiden. Hon pratar stolt om att hon faktiskt vågade krama tomten, julen som va, och att hon ska göra det igen - bara hon slipper längta så mycket efter att han ska komma. Hon snyftar o beklagar sig över att hon längtar sååå efter att få åka kälke, och leka i snön. Och alla som nånsin hört talas om Freja vet att hon avskyr vintern mer än allt.

Jag försöker prata med henne om att vi kan njuta av sommaren nu, bada och ha skoj. Sen kan vi njuta av hösten med födelsedag och förskolestart. Och att vi sen är redo för vintern, men att det vore väl tråkigt om vintern kom på en gång och vi missade allt annat. Men, oj så fel jag har. Hon kan strunta i allt, bara hon får ha julafton NU!


Jag har en knäpp unge.


Freja och förskolan

Vi fick post från Frejas förskola i förra veckan. Med ett gulligt litet kort från Frejas nya fröknar. Freja utbrast direkt att hon "älskar mina bästa fröknar" och jag känner att det bådar gott inför inskolningen! 



Hon har oxå fått en sommaruppgift, och hon ville ivrigt ta tag i det på en gång, men som den kloka mor jag är skjöt jag det på framtiden. Gissar att det blir bra att ta tag i den som en liten upptakt inför inskolningen i augusti. 



Igår tog vi en prommis till förskolan för att spana in gården och för att Freja skulle få veta vilket dagis hon ska börja på. Hon blev glad som en kalv på vårbete och sprang runt på gården och lekte med allt samtidigt. De har faktiskt en riktigt bra gård med möjlighet till många olika aktiviteter och lekar. Men jag kände mig som en inbrottstjuv när vi var där. Får man leka på dagis gård när de har stängt? Vad säger regelverken? Nån som vet?

I alla fall pratade jag väldigt högt, och nån gång t o m skrek jag, om att det var Frejas blivande förskola varje gång nån gick förbi och tittade nyfiket på oss. Om Freja vill leka där igen får jag övertala G att gå dit, för han är mycket bättre på att bryta mot regler än vad jag är. 


Inget skitsnack!

Jag satt på toa nu ikväll och rensade kattlådan när Freja kom in o satte sig på pottan. Hon tittade på mitt ben o frågade vem som rivit mig, men det var mitt gamla ärr från när jag bröt benet för tre år sen hon pekade på. Jag sa oxå det till Freja och hon visade genast stort intresse så jag började berätta mer o mer. Och när jag tyckte att vi kanske skulle tvätta våra händer o lämna toan blev hon nästan upprörd och bad mig bara berätta mer. Hon var oväntat fångad av storyn om mitt brutna ben, och vår ofrivilliga separation så jag berättade allt från början till slut. Och Freja lyssnade så koncentrerat att det nästan var läskigt.

 Så såg benet ut då.

När jag beskrev min längtan efter henne när jag låg på sjukhuset bröt hon ut i gråt och sa att hon längtade som sjutton hon oxå. Till slut grät vi tillsammans och det var som att slungas tre år tillbaka i tiden. Frejas tårar var djupa o brutalt ärliga. Det var som om hon var bebis igen o mindes sin smärta från när vi var ifrån varandra mot vår vilja.

 Jag har nattat Freja med vagngung och vaggsång!

Jag lättade upp genom att berätta om att hon fick kanelbullar och mjukglass för första gången, av pappa G under den tid då jag låg på sjukhus. Men när jag berättade om "Olssons lilla bokstavsbok" så grät hon så innerligt att jag återigen inte kunde hejda mina tårar. Det var den bok Freja tröstade sig med när jag var borta, och när hon skulle sova så fick G läsa den om och om för henne massor med gånger.

Det där benbrottet och allt som kom efter var en svååår kris för mig i mitt mammaskap, och så klart en tuff tid för Freja. Det har påverkat oss massor och bland annat gjort oss ömsesidigt väldigt beroende av varandra.

Det var väldigt starkt det som hände ikväll och kanske bearbetade vi tillsammans det svåra. Det var i alla fall en magisk stund med min dotter som jag sent ska glömma!





Min Freja längtar till Bålsta

Vi ska åka till Bålsta i midsommar. Och Freja har bestämt att hon ska stanna kvar där och sova över själv när vi åker därifrån. Hon har packat sedan igår, fast jag om och om igen förklarar att det är flera dagar kvar tills vi ska åka.

Såhär ser det ut i hallen just nu:

 Frejas packning.

Ja, just det..

Jag har ju glömt att berätta. Freja har fått dagisplats! Hon börjar i slutet av augusti.

Hon längtar. Och jag längtar. Det känns så bra.


Håll nu alla tummar ni har för att det ska gå bra oxå! <3


Kroppsmålning

Jag blandade färg av fil och karamellfärg och släppte lös dem i badrummet.

Tjejerna hade riktigt roligt.

Freja visade hur färgglad hon egentligen är:


Och Wilma som blivit stora tjejen på riktigt var lite mer försiktig, men lika glad för det:

Nöjd, stolt o lite småkaxig Freja

Oj, vad glassen smakar gott när man fått vara stor på riktigt och gå handla utan mamma!


Min fina dotter och jag

Freja o jag är tajta, och spenderar i stort sett all vaken tid tillsammans. Det är just nu både det bästa och det sämsta i mitt liv. När det flyter på så är det alldeles underbart fantastiskt. Men när det inte flyter på så är det hemskt. Vi båda står, bildligt talat, och stångar huvudet i väggen och skriker högre o värre bara för att överrösta varandra. Usch. Och när jag är mitt upp i det så har jag svårt att få distans nog för att kunna räkna till tio och börja om.

Igår lämnade jag Freja hemma med G så fort han kom från jobbet och tog en sväng i centrum (nästan) ensam. Det är välgörande för själen, och för Frejas och min relation. Idag flyter allt bara på. Härligt, härligt. Det kan ju i och för sig ha och göra med att vi var iväg på en shoppingrunda och brände lite skattepengar - och mamma sa "ja" till allt Freja pekade på!

Jag tror det ligger oss lite i fatet att vi är ganska lika i sättet, och att vi båda är envisa som de segaste åsnor. Men jag lär mig dagligen att vara en bättre mamma, och kämpar ständigt med att lugna mitt vilda temperament.

Och jag är glad att vi har dagar då det flyter ibland.

Jag älskar min bästa Freja!


Freja målar



Fin bild tänkte jag o frågade Freja vad det var för gubbar. Och hennes svar kom blixtsnabbt:

Det är du och jag, mamma, när vi är monster. Vi har rosa hår och äter barn.

Jaha. Okej.

Skrållan i mitt liv

Jag har en bebis och Freja har en Skrållan.



Och Skrållan börjar bli världsvan för att vara en docka. Hon har varit på läkarbesök på VC o blivit undersökt av en leg läkare. Vår snälla BVC-sköterska har kontrollerat vikt o längd på Skrållan, som tyvärr verkar ha lite problem med tillväxten. Hon har en egen bilbarnstol i bilen. Hon har varit på öppna förskolan, även om hon fick ligga i hallen och ha tråkigt hela tiden för att Freja hade roligare saker för sig.

Och idag var Skrållan med till Notholmen och fikade, i egen stol såklart.



Men det är med lättnad i hjärtat som jag ser att Freja är en god och snäll mor. Kanske bär hon emellanåt sitt barn i håret. Och kanske får hon bara äta när Freja har något äckligt hon vill bli av med. Men hon tappar inte tålamodet o skriker på henne. Hon hotar inte med att sälja henne. Och hon hotar faktiskt aldrig med att dra in alla framtida födelsedagspresenter. Och hon har aldrig dragit in lördagsgodiset bara för att hon tröttnat på att tjata om tandborstning. Hon gömmer sig aldrig för att hon blir less på att Skrållan klänger o gnäller för mycket.

Som sagt, det är skönt att se att min dotter är en bättre människa än jag är. <3

 

Freja fotograferar

Freja brukar få låna min lilla kamera och fotografera lite själv - det kan roa henne genom både amning och blöjbyten på lillebror. :D

Jag har sparat ner hennes bilder i en egen mapp och satt o tittade igenom den igår.

Först vill jag presentera fotografen:


Och här är hennes lillebror - ett ganska omtyckt foto-objekt:


Tror ni hon tänker sälja sina kläder bakom ryggen på mig..?! :D


Och jag blir lite nervös av den här bilden, tror ni hon gör annat bakom ryggen på mig oxå..?! ;)



Pepparkaksbak

Idag har vi bakat pepparkakor för första gången i år. Jag gissar att jag kommer få göra om det x antal gånger innan julen är över. Men det kan jag leva med! Jag tycker Freja är duktig på att baka, och det gör det ju så mycket lättare.



Jag blev förvånad över att Freja inte smakade på degen, och när uppmanade henne (ja, för halva nöjet med pepparkaskbak är ju att äta deg!) så vågade hon knappt stoppa det i sin mun. Hon smakade pyttelite och tyckte det var jättegott, men ville ändå inte ha mer. Till slut fick jag ur henne varför hon inte ville äta deg - hon var rädd att få ont i magen o kräkas så som kusin gör, efter att ha ätit på tok för mycket pepparkaksdeg, i "Vems mormor?":



Freja var hur som helst väldigt stolt över att få bjuda på pepparkaksfika i sitt rum:


Freja o Nettan

Freja är en liten knäppis. Idag när vi åkte tunnelbana så var hon övertygad om att tanten ropade "Nettan Skanstull", "Nettan Medborgarplatsen" och så vidare. Helt logiskt i hennes värld eftersom hennes mamma Nettan var på tåget och tanten ville ju såklart tala om för mig var vi var nånstans! :D Det spelade ingen roll hur mycket jag första övertyga henne om att tanten sa "nästa", hon hörde ju själv att tanten sa "Nettan". :D

Och knäppungen har i stort sett helt slutat kalla mig "mamma". Jag är Nettan på heltid numer. Hoppas min lille pojk kommer vilja kalla mig mamma alltid! ;) :)


En annan rolig Freja-idé i samma stil är att Freja blir generad när de på tv tilltalar tittarna. Hon rodnar och frågar blygt "Nettan, varför pratar de med mig..?". Jag försöker förklara att de pratar med alla som tittar på tv:n. Då ser hon sig omkring i rummet bara för att konstatera att hon är ju den ende som tittar ju! :) Och jag förklarar o förklarar tills hon tröttnar på att höra min röst. Och nästa gång rodnar hon lika sött igen! :)


Gittans vargsoppa

Freja visste precis vad hon skulle göra när vi kom till lekparken idag, i hällregnet. Hon skulle göra Gittans vargsoppa - geggamojja, barr, mossa, vatten och några blåbär.



Visst blir man sugen..?!! :)

Men Freja visade på god talang när det kommer till matlagning och kockande. Hon utvecklade receptet alldeles på egen hand och kryddade med övermogna rönnbär och ökade smakrikedomen med små oätliga svampar. Mums!

Jag har världens bästa dotter!

Jag fräste just lite åt Freja, för jag är trött o önskar att hon sov!

Och jag fick mig en smärre utskällning till svar - "om du inte kan svara mig och vara glad behöver du faktiskt inte prata med mig, mamma", sa hon och hytte med pekfingret!

:D




Min fina dotter

Flera gånger de sista dagarna så har jag slagits av hur himla stor Freja blivit. Hon måste ha gjort ett växtskutt! Igår så hade G oxå en sån aha-upplvelse så det är inte bara jag o gravidhormonerna som spökar. Freja håller faktiskt på att bli stor! Just nu sitter hon o äter glass i soffan, och istället för att kladda o låta glassen rinna överallt har hon för första gången koll på "rinnet" och äter glass som en stor tjej! :)

                             

Men på en punkt så vete sjutton om inte utvecklingen gått bakåt. När Freja var runt 1,5 år var hon en klippa på pussel och vi kunde sitta i timmar o pussla. Hon var verkligen superduktig. Idag ville hon pussla och vi tog fram alla pussel vi har och satte oss till rätta. Men det dröjde inte länge förrän jag blev hyfsat frustrerad - hon beter sig som om hon aldrig sett ett pussel förut. Vad har hänt? Till och med pussel hon klarade lägga förr är som bergsbestigning för henne. Hon kan inte ens lägga självklara bitar rätt! Pust. Jag gissar att hon har utvecklats rent kognitivt (tankemässigt) och nu tar sig an pusslandet på ett nytt o mognare sätt än att lära sig utantill vart bitarna ska ligga, men det är ändå drygt som f*n. :)

                            


Yrvaken skrutt med knepiga frågor

Den här dagen började inte som alla andra.

Freja slog upp sina små blå vid nio och det första hon sa var:

-Mamma, vad hette du i efternamn när du var bebis?

Jag svarade såklart att jag hette Janson. Varpå jag fick en utskällning av Freja. Hon blev bestört över att jag inte hette Magnusson som bebis. Phu, vad svarar man på det..?! Jag försökte förklara att man heter samma som sin familj, och att då jag var bebis så var det mormor o morfar som var min familj och de som bestämde mitt efternamn. Men Freja grymtade bara o jag fick distrahera henne med frukostprat för att få henne på bra humör igen.

Var får hon allt ifrån??? Jag bara förundras o fascineras över min fantastiska skrutt och hennes imponerande språk, oändliga fantasi och enorma tankeförmåga! :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0