Tankerummet

Fy sjutton. Kom just på att min lilla skrutt ska börja på dagis. What?!?! Whyyyyyyyyy...???

Nedräkningen pågår för fullt, 23 dagar kvar.

Bara tjugotre små ynkliga dagar som jag ska få ta hand om min skrutta, bara, bara jag. Sen ska hon börja påverkas i ganska hög utsträckning av andra vuxna, som kanske inte alls tycker o tänker som jag. Och de ska finnas där och inte jag när hon är ledsen, hungrig, glad, nervös, spänd, bubblig och speedande. Tänk om de inte kramar på henne när hon behöver!? Tänk om de inte förklarar för henne när hon frågar varför!?
 
Nä, nu gråter jag, men jag får det, det rä lugnt, jag är ju full av hormoner som bubblar.

Tänk om de till och med tycker hon är jobbig med sitt varför och börjar avvisa henne för att slippa prata med henne. Tänk om hennes kompisar tycker hon är en besserwisser bara för att hon kan tänka själv.

Fy bubblan. Varför har man kommit på nåt så hemskt som dagis??? Varför kan inte alla mammor vara hemma med sina småttingar??? Ni är välkomna hit å leka vareviga dag! Jag lovar att göra ny leklera och se till att det finns papper o limstift till pyssel. Jag lovar att sitta på golvet och bygga legohus varendaste dag. Jag lovar att sätta på musik och ha dansrytmik på vardagsrumsgolvet. Jag lovar att älska alla ungar så som ungar ska älskas, och jag lovar att se när de behöver kramar och jag ska orka svara på vartenda varför som kommer. Jag lovar. Dagis kan inte lova ens häften och där ska jag lämna min skrutt!!!


Fy bubblan. FY FAN.