Jag har träffat Kraken idag!
Idag var det dags för rutin ultraljud på SöS. Freja vägrade barnvakt men kunde under protest gå med på att köpa glass med pappa under tiden mamma träffade bebisdoktorn. Så, jag fick alltså göra ultraljudet själv, lite läskigt men jag var en stor flicka och tog det med fattning.
Kraken var livlig, söt och alldeles fantastiskt välmående.
Allt såg precis så bra ut som man önskar!
Kraken kliar sig i pannan:
Inte världens bästa bild, men förmodligen världens sötaste bebis! :)
Jag frågade lite försiktigt om vilket kön bebis kan tänkas ha, men det var väldigt svårt att se, tyvärr. Men jag hotade BM med "Tusen nålar" och då kunde hon klämma ur sig en vag gissning - Kanske att det lutar lite mer åt att det är en pojke, men det är väldigt osäkert.
Vi tänker göra ett KönsUL om några veckor i alla fall och få veta mer säkert. :)
diss
*BarnTV - shit vad mycket dynga som visas. Jag är 70talist och naturligtvis älskar jag Fem
myror, från A till Ö och allt vad Astrid Lindgren är - men det är ju så dålig kvalitet på de
gamla inspelningarna att varken jag eller barnet i familjen ids titta på det.
*Min man som har så jävla hög arbetsmoral att han tappar bort sin familj.
*Telefonförsäljare - de sista dagarna har jag klart o tydligt tackat nej till Stora romanklubbens
erbjudande åtminstone tre gånger men nog fan fortsätter de ringa. Grr.
*Saltlakrits - det finns ingen saltlakrits som är värd sitt namn, de är ju salta i ungefär 3
millisekunder och sen smakar de sockerkaramell precis som allt annat skitgodis.
*Min hud är inte gjord för att leva i denna kyla, jag blir torr som fnöske och när det vill sig
riktigt väl så får jag köldutslag över hela kroppen som kliar så jag blir tokig.
*BVC - jag önskar det var lättare att be dem om hjälp, när föräldrandet krisar som det gör
för mig nu.
*Roomservice - varför finns det bara på hotell..?!? Borde vara varje ledsen mammas rättighet
att bara lyfta på luren och få god mat serverad i sängen!
*Arbetsmarknaden - varför är det arbetsgivarna som bestämmer? Borde vara så att jag säger
vad jag vill ha så får arbetsgivarna försöka klå varandra med bra erbjudanden. Dumma.
en inblick i mitt kaos
Så efter en stund blir det så äntligen tyst, och plötsligt står hon brevid duschen och så säger hon med sprucken röst - "Mamma, du är min mamma och det är ditt jobb att trösta mig när jag är ledsen. Du behöver klappa på mig nu." Och sen duschade vi tillsammans, jag klappade på henne och vi kramades ordentligt.
Vi var sams ända tills det var dags att gå ut ur duschen. Det vägrade hon, och skrek hysteriskt: "Jag vill inte gå på dagis. Det räcker för mig med dagis nu. Jag vill inte mer."
Och då bestämde jag mig för att sluta kämpa och ge upp dagis nu. Så nu ska jag bara samla ihop tankarna och prata igenom med Göran, sen ska jag avsäga oss vår dagisplats. Kanske gör vi ett nytt försök på en annan förskola i januari. Vi får se.
Nu ska vi försöka överleva den här krisen/fasen/helvetet vi genomlider nu, min dotter o jag.
dagsformen är vissen
Nu har Göran dragit igång omtapetsering i hallen, i samarbete med Freja bara för att hålla henne borta från mig lite, eftersom jag snart inte har nån ork kvar. Jag kanske ska höja belöningen till den som kan komma med tips så jag hittar min borttappade dotter.
Vi var på dagis idag. Hon satt i mitt knä och ignorerade alla kontaktförsök både från fröknar och från andra barn. Surade bara. Och grävde i mina fickor - och när hon hittade en chokladbit tog jag alla mammors bästa genväg: jag mutade. Okej, du får chokladbiten på vägen hem om du springer iväg o leker nu. Och hon sprang iväg. Och hon lekte. Hon var glad, ända tills det var dags att gå hem för då ville hon absolut följa med de andra barnen in och äta lunch. Men det var inte enligt plan så jag fick bära hem en arg o ledsen dotter.
När jag för en stund sen tog upp ämnet dagis så blev hon hysterisk - hon vill inte gå på dagis!
Livet känns lite visset.
den förste indianen..?!
Jag levde tillsammans med en hel hög med burdusa grottmänniskor på ett stort skepp. Vi försökte komma i land lite här o var men det var få som uppskattade vår våldsamma påhälsning och alla försvarade sig med ännu mer våld. Vi började få ont om mat på båten och vid vårt sista landstigningsförsök så blev vi tillfångatagna och vårt skepp eldades upp. Jag höll hela tiden en låg profil, och när alla mina "medmänniskor" blev infångade så lyckades jag smita undan o behålla min frihet. Jag levde som ett djur i skogen och tog mig fram ljudlöst. När jag stötte på andra människor så stal jag bara mat av dem, men försökte i möjligaste mån undvika konfrontationer. Men om jag blev attackerad så försvarade jag mig hur bra som helst. Jag minns särskilt en man som jag dödade genom att dra i hans skinn på halsen o gnaga på det, tills jag blottat halspulsådern - och den bet jag av i ett nafs. Plötsligt svingades jag tillbaka till nutid och stod i duschen och försökte tvätta mig ren från allt blod.
Jag vaknade med en grymtning och en kurrande mage.
ett tappert försök
Men, jag glömde visst hur kamerafientlig Freja är:
Dockan poserade i alla fall hur fint som helst:
en ko med personlighet
Och så här plastig tyckte tillverkaren att kon skulle se ut:
Det är tur att man har lite talang, och det är verkligen skönt att se att Frejas verklighetsuppfattning är så.. hrm.. kreativ! :)
Blinka lilla stjärna
Blinka lilla stjärna är en så fin visa, och jag tror att de flesta av oss sjunger den förr eller senare. Det finns tre verser som inte är så kända och nu vill jag slå ett slag för hela visan! :)
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Fjärran lockar du min syn
lik en diamant i skyn
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
När den sköna sol gått ner
strax du kommer fram och ler
Börjar klar din stilla gång
glimmar glimmar natten lång
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Vandraren på nattlig stig
för ditt ljus, han älskar dig
Han ej hade sett att gå
om du inte glimmat så
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Ofta du med blick så fin
tittar genom min gardin
Sluter ögat ej förrän
solen visar sig igen
Blinka lilla stjärna där
hur jag undrar vad du är
Efterlysning
Min tuffa o kavata dotter är borta! I stället har jag här en osäker, otrygg, olycklig - ja, ni kan ta alla positiva ord och sätta ett "o" framför så har ni en fin beskrivning på den treåring som jag delar mitt liv med just nu. Är det en fas..? Eller har jag misslyckats helt o hållet som mamma? Jag vete sjutton.
Men idag firar vi födelsedag här hemma, och Freja fick välja present alldeles själv till sin pappa - tror ni han blir glad att få en playmobil- hundfamilj..?? :D Det tror jag. Freja frågade mig lite försiktigt om hon skulle få låna voffsingarna av pappa och jag sa att jag trodde nog att han ville att hon ska ta hand om dem åt honom. :D
Well, en riklig belöning väntar den som kan ge tips på hur jag ska hitta min dotter igen!
tårar
Sen hon fyllde tre år/blev stor tjej/slutade med napp/började sova i egen säng/började på dagis har nånting hänt med min lilla tjej. Hon kan vara så olycklig emellanåt att jag blir rädd. Det verkar mer och mer som hon ärvt mitt mörka sinnelag istället för Görans livsglädje, som jag hittills trott. Hon har ju varit den gladaste ungen ever. Men inte längre.
Idag har hon varit ännu mer olycklig. Vi ska ha gäster i morgon så jag har städat idag. I vanliga fall hjälper hon glatt till med städningen, men inte idag. Hon har bokstavligt talat stått bakom mig och gråtit, för hon vill inte vara själv. Jag har satt på TV åt henne - ett universalhjälpmedel som alltid funkat - men nä, inte ens favoritprogrammen har skingrat hennes olycka.
Och så idag - för första gången nånsin så trillade det tårar ner för hennes kind.
Inga stora krokodiltårar, men ändå. För er som blir oroliga kan jag lugna er med att jag tröstat Freja en bra stund utan kamera och att ledsenheten tog ny fart när jag fotograferade henne. Och hon ville oxå att jag skulle ta kort -så hon fick se tårarna med egna ögon, utifrån..:)
Jag vill passa på att länka till Kethupmamman som skriver om bloggande och kamerapigga mammor idag. Läsvärt!
tantspråk
Freja pratar tantspråk på riktigt. Nyss sa hon ordagrant: "Jag känner mig visst lite trött, jag behöver nog en tupplur." Ord som attans, banne och fy sjutton använder hon dagligen.
Och jag tror att jag får erkänna mig skyldig till detta. Häromdan när jag skulle skälla på några slynglar som hetsade sin hund att skrämma min katt så skrek jag "Är ni från vettet, eller?". Undrar om de ens förstod vad jag sa.
Men, å andra sidan är jag ganska nöjd med att Freja ännu inte använder svordomar.
Mammaskryt
*hon sa bibliotekarie utan att snubbla på en enda stavelse
*hon kan hoppa på ett ben
*hon säger förlåt när hon gjort illa någon
*hon har själv räknat ut att hon kommer fylla fyra år nästa gång hon fyller år
*hon vet att bilen måste stanna när det blir rött, och kan köra när det blir grönt
*hon sjunger jättefint o klarar att hålla en ton, t o m klassisk musik som hon hört på TV
Nu är det fritt fram för er alla att skryta i kommentarsfältet! :D
Helgen i bilder
Lilla Blå jagade allt som kom i hans väg.
Freja o Fredde lekte Grease, och vi var på bröllop.
Göran briljerade med sin gitarr. <3
och Freja protesterade mot att bli fotograferad.
Och jag var mest upptagen med att knäppa på kameran och att snacka med Kraken i magen.
Allt var alltså nästan precis som vanligt.
Dagisutflykt
Vilka kompisar! <3
Arghgah!!!
Och dagis ska till skogen i morgon oxå.
Det slog mig..
240cm
Och, ja, Freja ska få ett stort täcke. Hennes ligger ju på hennes säng så hon får hålla till godo med bebistäcke inne hos oss så länge. Eller, jag får hålla till godo med bebistäcke så länge. Vad gör man inte för dem man älskar?
Och, så måste vi visst köpa en massa nya påslakan - vi har ju bara två o två som passar ihop!
Mallgroda
03:22
Idag vaknade Freja 03:22. Vid 04:15 gav jag upp omsomningsförsöken och gick upp. 05:05 gav jag vika för tjatet om mat - "mamma, jag vill ha makaroner. Banan blir jag inte mätt på."
Nån som vill köpa en billig unge...?
nappen
Igår så hittade Freja en napp här hemma! Pust. Hon höll den i handen och visade oss och sa att hon "ville nappa på den". Men stoppade den ändå inte i munnen förrän jag uppmanade henne att smaka på den om den verkligen var god. Och den var ju god! Både jag o G kände oss ganska desperata o försökte prata med Freja, men hon var beredd att lämna tillbaka dockhuset bara hon fick nappa på sin napp. Nappen var trasig o tidigare hade hon ju slängt trasiga nappar utan problem, men hon vägrade slänga denna nappen. Tills jag mutade henne och hon slängde den med mycket sorg i blicken. Men mutan slog väl ut och hon var snart glad igen och har inte nämnt nappen sedan dess.
Jag har fått en del kommentarer IRL om att det är väl ingen konst att sluta med napp när hon har tutten (mitt bröst) kvar och det skulle jag vilja kommentera. Nappen är ett substitut till bröstet! Och nappen ger ett annat beroende eftersom barnet själva kan styra över den, och eftersom barnet ofta använder nappen överdrivet mycket i jämförelse med det sugbehov som barnet möjligen har. Jag är glad att kunna ge mitt barn originalet och att hjälpa henne att inte vara beroende av ett plastigt och konstgjort substitut. Så det så.
Ps: Mutan var att jag skulle bada med henne. Ds.
Nu har vi kalasat färdigt!
Såhär söta är släktens småtjejor tillsammans:
Tack för all fin uppvaktning ni alla gett min dotter! Och för alla fina presenter hon har fått!
Älskar er alla!
Freja skickade sina nappar till tomten
Vi har länge pratat om att Freja ska skicka sina nappar till tomten på sin treårsdag. Igår så bestämde hon att vi alla tre skulle hjälpas åt att göra paketet. Och det gjorde vi ikväll, efter maten. Hon var glad som en lärka och önskade sig ett dockskåp av tomten i utbyte mot napparna.
Hon postade paketet med ett leende på läpparna. 
När vi sedan hade kvällsmys i soffan med barnTV så var hon lite rastlös, men nämnde inte nappen. Tills hon en halvtimme senare bröt ihop och grät och bara ville ha sin napp. Jag tröstade, kramade och bekräftade.
När hon skulle sova så var hon rastlös som sjutton. Ville inte pilla hår alls - vilket hon i vanliga fall gör konstant. Hon sa ömsom att hon var stor och kunde klara sig utan napp och ömsom att hon behövde sin napp. Men hon var ganska cool. När hon sa att nog faktiskt ändå behöver ha något i munnen så tipsade jag henne om tummen, och den snuttade hon på en liten stund. Hon ville ha tutt, mer ordentligt än på länge och jag är glad att kunna erbjuda henne det!
Hon somnade efter en dryg timmes nattning, lugnt och fint. Min älskade unge.
Vi lämnar verkligen bebistiden bakom oss på allvar och jag känner mig faktiskt full i sorg. Min skrutt har blivit så himla stor. Nu gråter jag oxå, men jag är bara så full i känslor och hormonerna gör väl sitt till.
Nu ska jag köpa det finaste dockskåp jag kan hitta och hälsa från tomten! :D
Födelsedagsfirande
Men Freja var lika glad för det.
För tre år sen..
Här är hon sex minuter gammal:
Och för exakt tre år sen så satt jag nyduschad med världens mest fantastiska mirakel i min famn. Hon sög på mitt bröst som om hennes liv hängde på det och jag älskade henne med hela min själ från allra första sekunden.
Och min kärlek för denna lilla varelse har bara växt allteftersom tiden flygit fram och jag älskar att fascineras och förundras över vilken makt hon har över mitt liv. Min högt älskade dotter, du är det bästa som nånsin hänt mig! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får vara din mamma! Grattis på din treårsdag!
För tre år sen...
Men tyvärr hade jag inte mycket ork kvar och när det visade sig att min bebis var allt annat än lätt att krysta ut, dels för att jag tydligen har för sträv muskulatur där nere. Och dessutom gör tidig vattenavgång det lite torrt och mindre glidigt i utdrivningsfasen. Jag krystade o krystade, men det verkade inte hjälpa det minsta. Jag började tvivla på att jag verkligen skulle få en bebis. Trodde att jag helt enkelt inte kunde föda barn och att det hela skulle sluta i katastrof.
Fortsättning följer.
Idag är det Frejas födelsedag
Hon vaknade vid midnatt, och ropade på mig, När jag kom in till henne satt hon upp i sängen och sa "Mamma. Jag. Vill. Bara. Se. Paketen." Jag bar upp henne och visade henne paketen. Sen la jag henne i sängen igen och hon somnade lycklig.
I morse vaknade hon 4:33. Jag skämtar inte. Gäsp. Men hon nämnde inte ens paketen. Vid halvsex gav jag upp försöket att få henne att somna om och gick upp o hon fick några paket. 
Tänk att min skrutt fyller tre år idag!
Blickar
Trött och sjukis.
Galen!
Öm och kärleksfull.
Freja fantiserar
Vet du, mamma, jag satt på ditt huvud och bajsade och kissade, så det kom i ditt hår och på ditt ansikte. Haha! Men då duschade du bort det, och du blev inte glad. Sen så somnade du i vattnet. Ja, mamma, under vattnet sov du, men du drunknade inte för du var som en fisk som kan sova i vatten. Men sen så reste du dig och skällde på mig för jag fick inte bajsa i ditt hår. Då blev jag ledsen och sa förlåt. Och du sa inte att jag skulle spara på mina förlåt. Och sen kramades vi.
Jag är ganska analyserande i vanliga fall och vill gärna förstå vad som händer under ytan. Men i det här fallet tänker jag nöja mig med att vara glad att det hela slutade med att vi kramades. :)
För tre år sen...
När natten kom smygande så gick Göran o la sig, och jag fortsatte mitt värkarbete i soffan. Vi har en liten o väldigt skygg innekatt - Mini - och hon vek inte från min sida en enda gång på hela natten. Hon satt brevid mig i soffan och vakade över mig. När värkarna blev värre och värre så gick jag runt i lägenheten och stannade till på toaletten för att "tömma vatten" och byta skydd eftersom det flödade ur mig vid varje värk. Och lilla Mini gick med mig. Under värkarna så var jag varm som en kamin och mellan värkarna frös jag så blodet blev till is i ådrorna på mig.
Frampå småtimmarna kändes det som om jag inte skulle överleva en enda värk till. Jag väckte Göran o bad honom ringa förlossningen, men vi fick inte komma in för att vi inte klockat värkarna ordentligt och sett att jag hade regelbundna värkar. Så vi försökte klocka dem så gott det nu gick, men de var tamejsjutton aldrig regelbundna. Vid sextiden så ringde vi igen och sa det de ville höra och de sa att vi var välkomna in. Det tog nästan en timme att få på mig kläder, för under värkarna var jag innesluten i min egen bubbla och hade fullt sjå att överleva. Och i värkpauserna var jag så trött att jag inte orkade röra mig. Men till slut lyckades Göran få med mig till bilen och jag minns resan till BB med fasa. Jag kunde ju inte röra på mig så som jag behövde för att klara slappna av under värkarna. Vi kom in på förlossningen 07.15 på fredagmorgonen.
Fortsättning följer.
Livet som passopp åt en ämlig treåring
- Mamma, jag vill ha något att dricka.
- Du har mjölk där på bordet, saft i flaskan och jag har bubbelvatten här om du vill smaka.
- Nä, jag vill ha vatten.
Och snäll som jag är reser jag på min ömma bakdel och hämtar vatten, i en flaska.
-Nä, jag vill ha vatten i ett glas!
Och jag går ut i köket o häller vattnet från flaskan i ett glas,
samtidigt som jag hör protester från TV-soffan.
-Inte samma vatten, mamma. Nytt!
Vore det oschysst att lämna en krasslig unge på dagis på hennes födelsedag imorgon..? ^^
För tre år sen..
För exakt tre år sen satt jag uppe tidigt på morgonen och spelade poker. Jag var höggravid och hade svårt att sova. Vid nio-tiden tänkte jag krypa tillbaka ner i sängen o vila lite. Men när jag lyfte benet för att kliva upp i sängen sa det plask och även fast jag först tänkte att jag måste ha kissat på mig visste jag precis vad det var. Fast det var minst tre veckor för tidigt.
Jag satte mig på toa och lät det rinna ur mig, och tog på mig kommande bebisens blöjor som skydd. Samtidigt som jag ringde Göran. Lagom förvirrad försökte jag tala om att vattnet gått, men lyckades inte så bra för hans svar var att jag kunde väl höra av mig lite senare. Då talade jag klarspråk o han förstod allvaret, ringde till förlossningen som i sin tur ringde till mig. Kvart över tio på torsdagen fick vi en tid för kontroll. Bebis mådde bra och jag hade inga värkar - åk hem och kom tillbaka om 48h om inget hänt!
I bilen på vägen hem så blev jag vid några tillfällen "akut kissnödig" o jag fattade inte vad det var, förrän senare när den akuta kissnödigheten började göra ont och kom sisådär var tionde minut. Jag hade värkar, och min bebis skulle snart komma till mig!
Fortsättning följer.
Min lilla klädtoka
Den fina klänningen som mamma valde dög att äta tårta i.
Men när det blev dags för dans o så småningom fiskdamm behövdes en gladare blåsa.
Och som avslutning valde hon denna tveksamma retroskapelse!
Lördagkväll
Vi ska snart roa oss med att tvätta fönster, skura soffan och skura badrummet. Och Freja klagar inte - hon älskar att få ha en egen hink med vatten och en trasa - kan roa henne läänge!
Trevlig lördagkväll på er alla! Puss!
När mamman är borta..
Fredagsbak
-Pappa sa att jag ska äta så mycket deg jag kan, mamma, så jag måste smaka lite mer.
Frejas frukost
Hon doppar brödet i det löskokta ägget och äter. Supersmaskigt, enligt henne själv.
Jag för min del undrar vilken planet den där ungen kommer ifrån.
Hon har blivit inspirerad av några brittiska ungar i en teletubbiesfilm.
Tjejakäjken
När hon besviket insåg att hon inte skulle få smaka så sa hon lite bittert
-Kan vi inte baka en killekäjken då?
Freja konverserar
- Ja, de gifte sig i somras.
- Då blåste jag såpbubblor på dem. Det var kul.
- Ja..
- Har du och pappa giftat er med såpbubblor?
- Ehh.. Ja, ungefär.
<3
Freja o hennes kille
Skitungar! <3
Idag när Freja kom till dagis så kom Han springande och ville kramas o pussas med Freja! När jag halade fram kameran och ville ta kort blev Han dock en cooling igen och lät Freja pussa honom på kinden. Vilket så klart passade henne bra, för då slapp hon ju titta in i kameran.
Skitungar!!! <3 <3 <3
*moderskärleken för dessa små liv bubblade i mitt hjärta*
Freja - mitt kött o blod
Min skitunge. <3
Jag tror det var ett litet kontrollfreak som opponerade sig mot att hon inte hade full koll på läget. För det måste man ju ha även om man bara är två år. Jag gissar att nästa skogsutflykt kommer vara mycket trevligare!
Såhär fint lekte hon i alla fall när jag kom för att hämta henne:
