För tre år sen...

För exakt tre år sen så kom en ny barnmorska in till mig och sa "men lilla hjärtat, du ska ju föda barn nu. Lägg dig på sängen så ska jag se efter hur öppen du är." Och jag var fullt öppen. Den första BM jag hade trodde inte ens att jag hade regelbundna värkar och krävde att få se en CTG-kurva (en maskin som mäter värkar o bebisens hjärtljud) på minst tio minuter. För att fixa en sån kurva var jag tvungen att vara stilla. Så i nästan tre timmar kämpade jag med att försöka vara stilla, trots att värkarna åt upp mig inifrån och krävde att jag rörde på mig. BM tittade knappt ens på mig och vägrade lyssna på mig - ville bara ha sin CTG-kurva som jag inte lyckades få till eftersom jag var i slutet av öppningsskedet - av många ansedda som den värsta delen av en förlossning. Jag minns att jag skrek "ni får droga mig om jag ska lyckas vara stilla, och ger ni inte mig nåt snart drar jag till plattan och köper själv!". Jag hatade henne. Så när min nya BM kom och med en blick på mig såg vad klockan var slagen framstod hon som en ängel för mig. Jag älskade henne.

Men tyvärr hade jag inte mycket ork kvar och när det visade sig att min bebis var allt annat än lätt att krysta ut, dels för att jag tydligen har för sträv muskulatur där nere. Och dessutom gör tidig vattenavgång det lite torrt och mindre glidigt i utdrivningsfasen. Jag krystade o krystade, men det verkade inte hjälpa det minsta. Jag började tvivla på att jag verkligen skulle få en bebis. Trodde att jag helt enkelt inte kunde föda barn och att det hela skulle sluta i katastrof.

Fortsättning följer.

Kommentarer
Postat av: Miiqa - jag överlevde min barndom

Den första BM lät som ett pucko, den andra lät helt underbar! Tur att allt gick bra till slut! Kram

2009-09-08 @ 13:25:49
URL: http://flischyflaschoo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0