Joakim 10 månader

Joakim har fyllt tio månader! Jag ska inte babbla på om hur fort tiden går, för jag vet att ni vet att jag vet. Jag ska istället skriva lite om mitt lilla solsken och allt som händer i hans liv.

Det största i hans liv just nu är nog att han håller på att lära sig gå. Han har klarat ett eller ett par steg ett tag nu, men igår morse så gick han plötsligt över en meter - i jakt på Freja som busade med honom. :) Och han tycker att det är så kul att gå o kämpar mest hela tiden med att hitta balansen och modet att våga gå. Idag gick han lite över två meter innan vingligheten tog över o han ramlade på rumpan. Han är så söt, och jag fascineras över att helt vanlig utveckling känns som ett stort mirakel i mammahjärtat!

Vi kämpar oxå en del med att lära honom sova. Det går ganska bra. Han somnar relativt enkelt själv i sin spjälsäng. Han protesterar en del emot att bli lämnad, men det är ganska veka protester och han somnar inom tio minuter för det mesta. Men det har ju liksom inte haft nån revolutionerande effekt på hans sömn direkt. Han vaknar fortfarande ofta och ju längre natten är liden desto mer hjälp kräver han för att somna om igen. Men, vi fortsätter kämpa och jag fantiserar om att få sova en hel natt i streck. Mmmm...

Vi ska på BVC först på tisdag, så jag uppdaterar om vikt o sånt då.

Joakim o Freja kommer överens helt oväntat bra. Hon har stor tolerans för honom och han avgudar henne. Det är bara när Freja leker med tågbanan o med playmobil som hans nyfikenhet förstör för henne. Men då får hon stänga in sig på sitt rum så funkar det bra ändå. Joakim blir oxå avis när Freja får gosa med mig - då kommer han o grymtar högljutt och ger sig inte förrän han oxå får sitta i mitt knä. Så söt!

Joakim har alltid älskat "ekorrn satt i granen", men hans favorit just nu är fingerleken "var är tummen?". Han stannar upp med allt o bara lyssnar när jag sjunger den. Han älskar att prata, sjunga o mysa och vi kan ligga långa stunder på sängen och snacka, rimsa o ramsa tillsammans. Jag tycker han är riktigt duktig på att härma ljud. Han säger oxå tydligt mamma, pappa och nej. Fast idag stod han o ryckte i mina byxor o mässade pappapappapapappa.. så jag vet ju inte prick hur bra han egentligen kan sina små ord. :)


Han verkligen älskar dammsugaren. Total kärlek! Mammas tokunge!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0