Tankerummet

Alltså, jag har en mini-tonåring här hemma. Bara alldeles nyss när jag o Joakim åt lunch vägrade hon ens komma ut ur sitt rum, som hon stängt in sig i för att jag var dum, dum, dummast i hela världen! Jag minns inte ens varför jag var dum. Men jag är dum för allt just nu, och allt som inte är mitt fel är G´s fel.

Och när jag inte gör något dumt, lyckas hon ändå hitta en anledning att hata mig. Ja, hon säger så - jag hatar dig mamma! Första gångerna gjorde det lite ont, men sen fick jag kläm på att hon är mitt i nån frigörelsefas, och sånt är ju jobbigt. Så jag står ut med att vara dum o hatad, jag blundar för det mesta utom när hon slåss och är dum mot andra. Jag härdar ut och finns här med mina varma kramar när hon behöver dem.

Och så häpnar jag över vilken tur jag har att mina barn tajmar varandra så bra.

Att de båda liksom har som mest egen vilja, samtidigt.

Det är en utmaning att vara mamma! <3


När jag stoppar om Freja på kvällen o pussar god natt brukar vi alltid säga "du är bäst" till varandra - fram o tillbaka några gånger, och Freja avslutar alltid med "du är bäst för mig o jag är bäst för dig". Så mysigt!

Men så säger vi inte nu. För jag lägger ju täcket fel, pussas på fel ställen, låter fel och luktar illa. Minst.