Tankerummet

I lördags sov jag borta. Joakim protesterade lite på kvällen, vaknade vid tolv och protesterade mycket och letade efter sin mamma. Men sen sov han, och sov och sov. Ända till åtta på morgonen.

Så när jag kom hem söndagkväll o Freja frågade om jag kunde sova inne hos henne, svarade jag lätt ja. Och Joakim protesterade bara lite och mest bara sov, sov och sov.

I går ammade jag Joakim till sömns vid 19.30 och han sov till 06.00 i morse, i ett enda stort härligt svep! Jag sov på soffan, för jag är rädd att min närvaro i det sovande sovrummet skulle ställa till det.

Men det här är så fantastiskt bra att jag knappt vågar tro på det.

G sa i morse "jag skulle inte våga tro på det här om det inte var för att jag sitter här strax efter sex på morgonen och faktiskt för ett vettigt samtal med min fru". Det har väl inte hänt på så länge kanske, att jag varit vettig så tidigt. Eller ens vaken. Jag brukar vara ett morrande halvsovande tröttmonster. De bra dagarna.

Så, bara för att klargöra för ödet och sovgudarna, jag ropar inte hej. Verkligen inte. Jag inser verkligen att ån är bred och att vi behöver kämpa ett tag till, men jag kanske funderar på det där hejet liiite i smyg, bara.


Igår: JockeKax stajlar på rutschkanan.