Tankerummet

Joakim är sjövild. Han gör saker som jag aldrig i mitt liv trodde en söt o vän ettåring skulle kunna göra. Han öppnar ytterdörren o drar iväg, han drar ner blommorna från blombrädorna i fönstren, han klättrar ur badkaret, han är ett snäpp från att klättra ur spjälsängen, han klättrar upp på köksbordet och roar sig kungligt med allt som gömmer sig där uppe, han klättrar på lådorna i köket och når allt som ligger på köksbänken, han tar sig förbi barnspärrarna på köksskåpen och jag bara svettas.

Och idag hände det som inte fick hända. Han vaknade kl fyra o skulle promt upp o leka. Eftersom G varit en hjälte o tagit alla tidiga mornar på sistone tänkte jag att han skulle få sova, så jag pallrade mig upp o parkerade min rumpa i soffan. Jag hör nåt konstigt prassel i köket, och tror att han fått tag på ett brev som jag sett ligga på bänken.

..men så kommer han in till mig o drägglar svart! Vad sjutton? När han kommer nära känner jag direkt på lukten att det är snus. SNUS! Min fina, underbara, oskuldsfulla, rena, oförstörda son har ätit snus!!! Fy fan. Jag kväljer fortfarande bara vid tanken på det. Urk.

Ungen har lärt sig knyta upp dubbelknutar, och jag vet inte hur jag ska få stopp på honom. Och vart sjutton ska man ha soporna om inte i skåpet under diskbänken..?!