hon är en överlevare

Min skrutt är en fantastisk tjej. I kväll så blev jag o G lite oeniga om en sak och började tjafsa så smått. Direkt när vår irritation hördes på våra röster så klev Freja in och sa åt oss att vara snälla mot varandra. Jag svarade att vi är snälla, men att vi måste få tjafsa lite oxå, för nu tycker vi olika om en sak. När irritationsnivån höjdes ytterligare avbröt hon hos med bestämd röst och sa att "nu får ni minsann prata snällt med varandra, när ni bråkar så blir det inget roligt". Jag försökte återigen tala om att det är okej att vi tjafsar lite för jag tycker att pappa har fel och han tycker att jag har fel. Då sa hon bara att vi fick vara snälla mot varandra ändå och prata lugnt med varandra och se till att bli sams. Punkt.

Och eftersom vi tjafsade om en skitsak så var det inte så svårt att lyssna på skrutt och sluta tjafsa! :) Det lustiga i kosången är att jag sällan lägger mig i när hon tjafsar med kompisar, så jag vet inte riktigt var hon lärt sig sina fredsmäklarfärdigheter! :)


Skitsaken..? Toapapper!

uppsagd

Så, nu har vi sagt upp Frejas dagisplats. Jag är lite fascinerad över hur mycket känslor detta med dagis väckt, både hos Freja och hos mig själv. Jag har gått från total separationsångest, till total frustration över att missa all egentid, till total förvirring över Frejas inkonsekventa beteende, till total ömhet och beskyddarinstinkt.

Nu är känslovolymen på lagom, hos oss båda. Vi var på dagis idag och sa till fröknarna att vi säger upp vår plats idag, och hämtade hem Frejas saker. Freja var cool, nobbade utan att blinka kompisarnas kontaktförsök, snackade lite lätt med favvofröken och gick därifrån utan att ångra sig en sekund.

Om det vill sig så, finns det nu möjlighet för Freja att vara hemma ända tills hon börjar skolan och det känns faktiskt skönt att det alternativet är levande. Om jag synar mitt eget inre så är det så jag önskar att det ska vara - jag vill ta hand om mitt barn själv! Jag vill följa min dotters framsteg, jag vill se när hon upptäcker livet med sin nyfikenhet, jag vill vara den som tröstar när hon stöter på livets törnar!

Jag kan bara analysera lite på ytan, eftersom jag är på tok för känslomässigt engagerad för att kunna ha någon objektivitet, men visst är det väl så att det resultat vi ser nu beror på både Freja, mig och vår familj. Klart att mina känslor för dagis smittat Freja, även fast jag försökt hålla mig neutral och positiv. Hur som helst känner jag tydligt att Freja själv helst vill vara hemma, och det betyder mest!


ett porträtt av mig

Freja har för första gången på egen hand ritat något som föreställer en människa, och hon berättade glatt att det är mig hon ritat:

Det är du mamma, med fint brunt hår, och långa ben.
Och så har du stora ögon, och där ligger bebisen!




Jag känner mig oerhört vacker och är glad att bebisen fick vara med! Ja, bebisen är alltså den röda klumpen som ser ut som min svullna tunga, eller vagel kanske eftersom den sitter fast på mitt högra öga.. :D

Vi har haft en pysslig dag

Freja har ett nyvaknat intresse för verktyg, och allt som man kan göra med dem. Idag ville hon så gärna spika - hur spelar inte så stor roll, så jag snodde en planka från en trasig lekstuga och så fick Freja gå loss med hammare och spik:
 

Det är oxå viktigt för henne just nu att hennes pappa är bra på många saker, bland annat så vill hon att han ska fixa saker som är sönder. Och Göran är en fantastisk man på många sätt och vis, men han är fan inte händig. Men jag får på moppo av Freja om jag försöker säga emot henne. Så just nu är det en låstassanning här hemma - pappa är jättebra på att laga saker! :D

Vi har oxå målat och gjort lekfigurer a´la Bolibompa och sprungit runt i lägenheten och lekt som småbarn alla tre. Ingen av oss är särskilt bra på att måla, men det är tanken som räknas! :)


Grimasera

Freja har lärt sig grimasera. :D

Hon ber mig vara ledsen och sen får hon mig på bra humör med roliga grimaser - söta unge!




"F"

Idag stod jag i hallen och väntade på att Freja skulle komma så vi kunde gå ut. Men hon stod o tjatade om nån färgburk som hon tyckte var hennes, men jag sa att det var pappas. Om och om igen. Jag fattade inte varför hon inte kunde släppa burken o komma istället. Till slut gick jag in till henne o kollade vad sjutton hon snackade om. Och där står hon stolt som sjutton o pekar på "F" i Flügger och säger att det står ju att det är hennes! Wow, min skrutt! Jag bekräftade så klart att F är hennes bokstav, precis. :)

Så nu går hon runt här hemma o överallt och letar "F" och är hur duktig som helst!

*stolt mamma*


Idag har jag dessutom njutit av se hur min lyckliga skrutta håller på att återvända. Hon har lekt med ny energi precis så som hon är så himla bra på. När jag borstat färdigt hennes hår så tog hon ivrigt borsten från mig, och i hennes hand så förvandlas piggarna till små varelser som skrattar och hittar på bus tillsammans. Det är härligt att se hennes oändliga fantasi och leklust!

tårar

Freja har aldrig tidigare gråtit med tårar. Hon har helt enkelt alltid "torrgråtit", och jag har varit lite förundrad över det. Men BVC lugnar ju som alltid med att "allt är normalt".

Sen hon fyllde tre år/blev stor tjej/slutade med napp/började sova i egen säng/började på dagis har nånting hänt med min lilla tjej. Hon kan vara så olycklig emellanåt att jag blir rädd. Det verkar mer och mer som hon ärvt mitt mörka sinnelag istället för Görans livsglädje, som jag hittills trott. Hon har ju varit den gladaste ungen ever. Men inte längre.

Idag har hon varit ännu mer olycklig. Vi ska ha gäster i morgon så jag har städat idag. I vanliga fall hjälper hon glatt till med städningen, men inte idag. Hon har bokstavligt talat stått bakom mig och gråtit, för hon vill inte vara själv. Jag har satt på TV åt henne - ett universalhjälpmedel som alltid funkat - men nä, inte ens favoritprogrammen har skingrat hennes olycka.

Och så idag - för första gången nånsin så trillade det tårar ner för hennes kind.



Inga stora krokodiltårar, men ändå. För er som blir oroliga kan jag lugna er med att jag tröstat Freja en bra stund utan kamera och att ledsenheten tog ny fart när jag fotograferade henne. Och hon ville oxå att jag skulle ta kort -så hon fick se tårarna med egna ögon, utifrån..:)



Jag vill passa på att länka till Kethupmamman som skriver om bloggande och kamerapigga mammor idag. Läsvärt!

Mammaskryt

Det här är min blogg nu har jag bestämt mig för att jag vill skryta om min fantastiska tjej!

*hon sa bibliotekarie utan att snubbla på en enda stavelse

*hon kan hoppa på ett ben

*hon säger förlåt när hon gjort illa någon

*hon har själv räknat ut att hon kommer fylla fyra år nästa gång hon fyller år

*hon vet att bilen måste stanna när det blir rött, och kan köra när det blir grönt

*hon sjunger jättefint o klarar att hålla en ton, t o m klassisk musik som hon hört på TV




Nu är det fritt fram för er alla att skryta i kommentarsfältet! :D


Dagisutflykt

Jag överlevde utflykten med dagis. Det var till och med lite trevligt. Och givande på flera plan - jag lärde mig alla barnens namn. Och jag bondade lite med fröknarna. Och så fick jag ju en liten inblick i hur Freja är när hon är på dagis. Och hon är ungefär som hemma - full i lek, lite pipig och bubblig av prat. Och det var skoj att se hur Freja o hennes kompis Fredrik höll ihop. De höll koll på varandra hela tiden, heeela tiden. Även om de inte gjorde samma saker hela tiden så ropade de på varandra och höll fullständig koll på vad den andra gjorde.



Vilka kompisar! <3

Mallgroda

Såhär mallig blir man när man är tre år och får måla sina naglar alldeles själv:


03:22

Idag vaknade Freja 03:22. Vid 04:15 gav jag upp omsomningsförsöken och gick upp. 05:05 gav jag vika för tjatet om mat - "mamma, jag vill ha makaroner. Banan blir jag inte mätt på."

Nån som vill köpa en billig unge...?


nappen

Och så måste jag ju berätta om en liten incident igår. Freja har ju slutat med napp och det går över all förväntan. Hon somnar utan problem på kvällarna och nämner nappen mer o mer sällan. Det som möjligen förvånat är att hon snarare varit väldigt ledsen efter nappen och inte arg för att hon inte fått den. Jag hade nog fölredragit att hon blivit arg på mig, men vi har lyckats hantera ledsenheten oxå.

Igår så hittade Freja en napp här hemma! Pust. Hon höll den i handen och visade oss och sa att hon "ville nappa på den". Men stoppade den ändå inte i munnen förrän jag uppmanade henne att smaka på den om den verkligen var god. Och den var ju god! Både jag o G kände oss ganska desperata o försökte prata med Freja, men hon var beredd att lämna tillbaka dockhuset bara hon fick nappa på sin napp. Nappen var trasig o tidigare hade hon ju slängt trasiga nappar utan problem, men hon vägrade slänga denna nappen. Tills jag mutade henne och hon slängde den med mycket sorg i blicken. Men mutan slog väl ut och hon var snart glad igen och har inte nämnt nappen sedan dess.



Jag har fått en del kommentarer IRL om att det är väl ingen konst att sluta med napp när hon har tutten (mitt bröst) kvar och det skulle jag vilja kommentera. Nappen är ett substitut till bröstet! Och nappen ger ett annat beroende eftersom barnet själva kan styra över den, och eftersom barnet ofta använder nappen överdrivet mycket i jämförelse med det sugbehov som barnet möjligen har. Jag är glad att kunna ge mitt barn originalet och att hjälpa henne att inte vara beroende av ett plastigt och konstgjort substitut. Så det så.


Ps: Mutan var att jag skulle bada med henne. Ds.

Nu har vi kalasat färdigt!

I en hel vecka nu har Freja fyllt tre år. Igår hade vi sista kalaset, med kusiner o mormor.

Såhär söta är släktens småtjejor tillsammans:



Tack för all fin uppvaktning ni alla gett min dotter! Och för alla fina presenter hon har fått!

Älskar er alla!


Freja skickade sina nappar till tomten

Vi har länge pratat om att Freja ska skicka sina nappar till tomten på sin treårsdag. Igår så bestämde hon att vi alla tre skulle hjälpas åt att göra paketet. Och det gjorde vi ikväll, efter maten. Hon var glad som en lärka och önskade sig ett dockskåp av tomten i utbyte mot napparna.

Hon postade paketet med ett leende på läpparna.



När vi sedan hade kvällsmys i soffan med barnTV så var hon lite rastlös, men nämnde inte nappen. Tills hon en halvtimme senare bröt ihop och grät och bara ville ha sin napp. Jag tröstade, kramade och bekräftade.

När hon skulle sova så var hon rastlös som sjutton. Ville inte pilla hår alls - vilket hon i vanliga fall gör konstant. Hon sa ömsom att hon var stor och kunde klara sig utan napp och ömsom att hon behövde sin napp. Men hon var ganska cool. När hon sa att nog faktiskt ändå behöver ha något i munnen så tipsade jag henne om tummen, och den snuttade hon på en liten stund. Hon ville ha tutt, mer ordentligt än på länge och jag är glad att kunna erbjuda henne det!

Hon somnade efter en dryg timmes nattning, lugnt och fint. Min älskade unge.

Vi lämnar verkligen bebistiden bakom oss på allvar och jag känner mig faktiskt full i sorg. Min skrutt har blivit så himla stor. Nu gråter jag oxå, men jag är bara så full i känslor och hormonerna gör väl sitt till.

Nu ska jag köpa det finaste dockskåp jag kan hitta och hälsa från tomten! :D


Födelsedagsfirande

Födelsedagsbakelserna kändes som cigarettreklam:


Men Freja var lika glad för det.

Blickar

Freja och Lilla Blå äter tårta tillsammans:

Trött och sjukis.


Galen!

 
Öm och kärleksfull.

Freja fantiserar

Jag vet inte vad som hänt, men Freja fantiserar ihop de mest otroliga historierna nu. Det brukar för det mesta handla om att hon övervinner monster och jättar på de mest otroliga sätt. Men, nu ikväll innan hon somnade fick jag höra en mer personlig liten story:

Vet du, mamma, jag satt på ditt huvud och bajsade och kissade, så det kom i ditt hår och på ditt ansikte. Haha! Men då duschade du bort det, och du blev inte glad. Sen så somnade du i vattnet. Ja, mamma, under vattnet sov du, men du drunknade inte för du var som en fisk som kan sova i vatten. Men sen så reste du dig och skällde på mig för jag fick inte bajsa i ditt hår. Då blev jag ledsen och sa förlåt. Och du sa inte att jag skulle spara på mina förlåt. Och sen kramades vi.

Jag är ganska analyserande i vanliga fall och vill gärna förstå vad som händer under ytan. Men i det här fallet tänker jag nöja mig med att vara glad att det hela slutade med att vi kramades. :)

Livet som passopp åt en ämlig treåring

Jag är hemma med en sjuk treåring. Livet har varit lättare!

- Mamma, jag vill ha något att dricka.
- Du har mjölk där på bordet, saft i flaskan och jag har bubbelvatten här om du vill smaka.
- Nä, jag vill ha vatten.


Och snäll som jag är reser jag på min ömma bakdel och hämtar vatten, i en flaska.

-Nä, jag vill ha vatten i ett glas!

Och jag går ut i köket o häller vattnet från flaskan i ett glas,
samtidigt som jag hör protester från TV-soffan.

-Inte samma vatten, mamma. Nytt!


Vore det oschysst att lämna en krasslig unge på dagis på hennes födelsedag imorgon..? ^^

Min lilla klädtoka

Freja är en liten diva som har förstått hur viktigt det är att hålla fansens intresse vid liv genom att byta kläder ofta. Idag hann hon med tre klädbyten:



Den fina klänningen som mamma valde dög att äta tårta i.



Men när det blev dags för dans o så småningom fiskdamm behövdes en gladare blåsa.



Och som avslutning valde hon denna tveksamma retroskapelse!

När mamman är borta..

..sover barnen på studsmattan!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0