Fredagsbak
-Pappa sa att jag ska äta så mycket deg jag kan, mamma, så jag måste smaka lite mer.
Frejas frukost
Hon doppar brödet i det löskokta ägget och äter. Supersmaskigt, enligt henne själv.
Jag för min del undrar vilken planet den där ungen kommer ifrån.
Hon har blivit inspirerad av några brittiska ungar i en teletubbiesfilm.
Tjejakäjken
När hon besviket insåg att hon inte skulle få smaka så sa hon lite bittert
-Kan vi inte baka en killekäjken då?
Freja konverserar
- Ja, de gifte sig i somras.
- Då blåste jag såpbubblor på dem. Det var kul.
- Ja..
- Har du och pappa giftat er med såpbubblor?
- Ehh.. Ja, ungefär.
<3
Freja o hennes kille
Skitungar! <3
Idag när Freja kom till dagis så kom Han springande och ville kramas o pussas med Freja! När jag halade fram kameran och ville ta kort blev Han dock en cooling igen och lät Freja pussa honom på kinden. Vilket så klart passade henne bra, för då slapp hon ju titta in i kameran.
Skitungar!!! <3 <3 <3
*moderskärleken för dessa små liv bubblade i mitt hjärta*
Freja - mitt kött o blod
Min skitunge. <3
Jag tror det var ett litet kontrollfreak som opponerade sig mot att hon inte hade full koll på läget. För det måste man ju ha även om man bara är två år. Jag gissar att nästa skogsutflykt kommer vara mycket trevligare!
Såhär fint lekte hon i alla fall när jag kom för att hämta henne:
Frejas simultankapacitet
Freja o kött
Freja är som barn är mest när det gäller kött. Hon äter det helst i form av korv o köttbullar o köttfärssås, eller i småbitar i grytor, men rent kött är inte någon favorit.
Tills jag köpte kycklingklubbor till lunch i veckan. Freja fick en egen kycklingklubba att gnaga på och hon blev stormförtjust! 
Så när man nu frågar henne vad hon vill äta svarar hon "Kött." Och det betyder kycklingklubba.
Min lilla neanderthalarskrutt! Kärlek!
Dagis, dag två
Jag är själv hemma. Freja är på dagis. Jag tror jag måste rabbla föregående mening för mig själv sjuttioelva gånger för att jag verkligen ska fatta innebörden. Freja är på dagis. Dagis är ju nåt som alla andra ungar går på. Jag gick aldrig på dagis och det känns verkligen helskumt att min lilla fantastiska skrutt ska gå på dagis. Overkligt.
Men nu är hon där. De föreslog att hon skulle få stanna och äta lunch där, och att jag kunde gå hem. När jag sa det till Freja gjorde hon en glädjepiruett. Och sen sa hon att hon måste plocka blommor till mig innan jag går. Då sa jag att det behöver hon inte alls och då gav hon mina ben en snabb kram, sprang iväg till kompisarna och skrek hej då mamma!
Freja är på dagis. Freja är på dagis. Freja är på dagis. Freja är på dagis. Freja är på dagis.
Freja vill vara nära, nära
Freja är väldigt kramig idag, vill vara nära, nära och jag har redan fått sisådär tvåhundratjugosjutton pussar av henne. Och så när vi satt i soffan nyss, och hennes favoritprogram var slut så kramade hon mig extra hårt och sa, med nappen i munnen:
-Aldrig du får försvinna från mig, mamma!
Är det månne en dagisstart som spökar lite hos henne oxå..?! Eller hon har kanske drömt något. Eller, hon vet att jag ska till sjukhuset idag - kanske är hon orolig för hur det ska sluta. Hur som helst så tänker jag såklart aldrig försvinna från henne! Inte på något sätt - jag ska alltid ha en varm famn där hon får vara bebis livet ut om hon så vill! :)
Snack med Freja
- Mamma och pappa, förlåt att jag förstörde er konst.
- Menar du när du målade med svart över allt?
- Ja, förlåt.
- Hur kom det sig då att du gjorde så?
- För jag kan inte rita så som ni, och då blir det svart.
Det är dags att gå och sova:
- Freja, vilken säng vill du sova i?
- I din säng, mamma. Jag är ju faktiskt inte storasyster än.
Och sen gick hon i alla fall till sin säng.
- Men, ville inte du sova i mammas säng?
- Nä, jag är stor ändå, mamma!
Jag älskar min underbara dotter! Och jag är riktigt glad åt att hon kan prata så bra och sätta ord på allt på ett så fantastiskt bra sätt som hon kan!
Freja o ballongen
Och jag är glad att hon är hon och inte redan fallit offer för alla könsfällor.
Men det fixar väl dagis i ett nafs..;)
Två sötnosar myser i soffan
att fotografera Freja
När jag har kameran i handen så är det som om jag upphör existera för henne. Hon tittar bort, blundar, gömmer sig, grimaserar och svarar inte på tilltal. Det är först när jag börjar lova henne godis o glass o tv-tid som jag kan få henne att titta på kameran en sekund.
Och jag vet inte vad som är värst. Att jag ger henne onyttigheter i onödan, eller att jag fotograferat sönder henne.
Men det allra mest orättvisa är Frejas vänner som poserar när jag tar fram kameran! Orättvist!
Min stora skrutta
Vi vände på hennes säng igår, och det var så spännande att hon bestämde sig för att sova där.
Och det gjorde hon! Hela natten.
Jag vaknade vid halvsju av att hon låg därinne o ropade "Hörrni!".
Jag är mest glad att hon inte ramlade ur sängen.
en fin komplimang
//stolt mamma
mitt i natten konversation
Skrutt (med ynkligaste rösten): Mamma, du har inte nattat mig med tutt nu..
Jag (med både skratt o irritation i rösten): Men, det har jag visst. För flera timmar sen - ge dig nu och sov!
Skrutt (om möjligt ännu ynkligare): Mamma, kan du hålla om mig då..?
Jag: Självklart, men varför ska mamma hålla om då?
Skrutt (med en sån överlägsen ton folk brukar ha när de tycker att man är korkad för att man inte fattar på en gång): För ugglorna, mamma!
Jag: Men, vad ska ugglorna göra då...?
Skrutt (med gråten i halsen): Ta mig, mamma. Håll hårdare.
Och jag höll! Älskade unge! :)
Gulp
Nedräkningen pågår för fullt, 23 dagar kvar.
Bara tjugotre små ynkliga dagar som jag ska få ta hand om min skrutta, bara, bara jag. Sen ska hon börja påverkas i ganska hög utsträckning av andra vuxna, som kanske inte alls tycker o tänker som jag. Och de ska finnas där och inte jag när hon är ledsen, hungrig, glad, nervös, spänd, bubblig och speedande. Tänk om de inte kramar på henne när hon behöver!? Tänk om de inte förklarar för henne när hon frågar varför!?
Nä, nu gråter jag, men jag får det, det rä lugnt, jag är ju full av hormoner som bubblar.
Tänk om de till och med tycker hon är jobbig med sitt varför och börjar avvisa henne för att slippa prata med henne. Tänk om hennes kompisar tycker hon är en besserwisser bara för att hon kan tänka själv.
Fy bubblan. Varför har man kommit på nåt så hemskt som dagis??? Varför kan inte alla mammor vara hemma med sina småttingar??? Ni är välkomna hit å leka vareviga dag! Jag lovar att göra ny leklera och se till att det finns papper o limstift till pyssel. Jag lovar att sitta på golvet och bygga legohus varendaste dag. Jag lovar att sätta på musik och ha dansrytmik på vardagsrumsgolvet. Jag lovar att älska alla ungar så som ungar ska älskas, och jag lovar att se när de behöver kramar och jag ska orka svara på vartenda varför som kommer. Jag lovar. Dagis kan inte lova ens häften och där ska jag lämna min skrutt!!!
Fy bubblan. FY FAN.
Mamma glömde
Tokiga mamma som glömde.
Min skrutt ska bli tre år
Arbetet med önskelistan är nästan färdigt. Kalasplaneringen pågår för fullt.
Och jag är bara en bisittare.
Freja har full koll på att det är stort att fylla tre år och tar det hela på mycket stort allvar.
Önskelista:
*Datorspel.
*Playmobil.
*Duplo.
*Pettson-film.
*Trummor.
*Cykel.
*Cykelhjälm.
*Smurfhus o smurfbil.
Tänk er oändlig kärlek. Och så gångrar ni det med med tre år. Och så adderar ni all värme, ömhet, medkänsla, beskyddarinstinkt, beundran, nyfikenhet och fascination ni kan tänka er.
Då vet ni nästan hur mycket jag älskar min fantastiska dotter! :)
