Tankerummet

Två gånger idag hade jag faktiskt lite koll på var JockeBus höll hus:

Det är lördagförmiddag och vi hänger i vardagsrummet när Joakim böjer på benen o klämmer o stönar. Det är uppenbart vad han gör och G frågar honom om han bajsar. Då lyser han upp och springer iväg o ropar på oss. Vi följer nyfiket efter och han springer in på toaletten och pekar på pottan! Är inte det storartat..?! :)

Vi tar av blöjan, och han har redan bajsat men sätter sig på pottan och kissar!

Mammas stora kille! <3


Tidigt i morse skulle han promt ha ett dvd-fodral på huvudet!

Ps. att bilden är så suddig beror inte på att jag fortfarande var sömngrusig i ögonen, utan på att det var såå tidigt att kameran oxå var det! ds

Freja kan cykla utan stödhjul! :D Vi tog bort stödhjulen för ett tag sen och satte dit långa pinnen o jag sprang som en toka med henne. Men helt utan framgång. Och sen stukade jag foten o cykeln har blivit stående, tills för ett par dagar sen då Freja bara bestämde sig att nu var det dags, och vi lät henne kämpa på - och då lossnade det plötsligt och nu cyklar hon som om hon aldrig gjort annat. Fast nedförsbackar är lite väl snabba, och hennes händer och ben kan vittna om många vurpor, men det hör ju till! :)


Mammas fina Freja! <3

Idag har vi varit på stranden. Joakim älskade att gå o plaska och leka i vattenbrynet, och Freja badade som vanligt mest hela tiden. Men jag gillar´t inte. Jag tycker det är tråkigt. Kanske vore det roligare om jag badade oxå, men det är ju så svinigt kallt att jag inte förstår hur alla människor ens kommer i vattnet.

Och så måste jag jaga efter Joakim hela tiden, och det börjar jag bli rätt less på.

Men vi hade roligt sällskap som gjorde det hela värt mödan! :)

..och Freja klippte sig själv idag:


Syns inte så bra på bilden, men hon har kapat en hel del på sidan. Det gör inte så mycket, för hon var i behov av en klippning. Det är mest hon själv som är orolig att hon inte ska ha något hår kvar att pilla i.

..och Joakim bajsade på pottan idag för första gången! :D Han har kissat på pottan tidigare. Och allt gör han med G. Om jag försöker få honom att sitta på pottan så vill han ha tutt. Men å andra sidan, av mig vill han alltid ha tutt. Tur att han har en pappa som inte går o bär runt på massa smaskig mjölk, så han kan få hjälp att utvecklas här i livet.

I fredags eftermiddag så var vi iväg på lekland med Maria, Ida o Moa. Freja och Ida lekte hur fint som helst, och de vågade sig på att åka den allra läskigaste rutschkanan - stolta o glada! De kom på att Ida skulle sova över hos oss, och varken Maria, jag eller G kunde protestera mot det. Det var en bra idé och så fick det bli. :)

Vi hade fredagsmys och tjejerna hade hur skoj som helst.



Freja har av nån anledning svårt att somna med nån i sin säng, så när det var läggdags fick de ligga på soffan o somna. Och Ida somnade så sött och sov gott hela natten. Hon vaknade tidigt men G och Joakim var såklart redan uppe så det var inget problem.

Och redan tidigt på lördagen så gjorde tjejerna klart att det var Frejas tur att sova över hos Ida. Och så fick det bli. Vi blev bjudna på tacomiddag av Maria och hade en mysig kväll tillsammans, och när det var dags för oss att åka hem så var Freja helt säker på att hon skulle stanna. Det var som alltid liiite jobbigt att säga hej då, men efter 27 pussar o 38 kramar, vink från balkongen och 14 slängkyssar så sa hon hej då och var stor tjej!

Maria berättade att Freja somnade först av dem alla helt utan problem, sov hela natten och myste med Maria på morgonen. Värsta stora tjejen. Och inte ville hon bli hämtad sen heller. Nä, hon ville bara leka med Ida och hänga med på Tims handbollscup.

Det var värre för mig. Kändes jäkligt tomt i bilen hem på lördagskvällen, och gatlamporna lyste upp Frejas tomma rum hela natten. Konstigt och tomt. Jag hade ljud på mobilen och tvingade G att oxå ha det, om utifall att hemtelefonen inte skulle fungera. Om, om Maria ringde o Freja var ledsen o hade hemlängtan. Vid fyra på natten så var jag upp o kollade fejjan, om utifall att kanske eventuellt Maria skrivit nåt där. Men nä, de var bara tysta.

Så kom söndagmorgonen när jag äntligen skulle få hämta min skrutt o pussa på henne igen och leta i hennes blick efter bevis på att hon faktiskt behöver sin mamma. Men nä, det fick jag ju inte. Jag fick dra med mig killarna på en shoppingtur istället, och när den var färdig så mutade jag mig hem till Maria med bullar och vägrade gå därifrån utan min skrutt! Och hon var så stor att det tog en lååång stund innan hon kund emysa i mammas famn igen! :)


Värsta stora tjejen! <3 <3 <3

I natt så vaknade Joakim som alltid ungefär en gång i timmen, och nån gång mitt i natten så ville han ammas lääänge, och jag var bara sååå trött. Så när jag bara inte orkar mer försöker jag nöja honom med nappen o lägger ner honom i spjälisen i hopp om att han ska somna. Men han somnar inte. Han skriker o jag vill bara få sova, och har inte ork att göra nåt. Så i brist på annat lyfter jag upp honom o sätter ner honom på golvet. Han blir tyst o jag somnar om.

G är halvt vaken o halvt sömndrucken, och lyssnar på tystnaden och tror att Joakim ligger hos mig o sover. Efter en tio-femton minuter vaknar vi båda med ett ryck och inser att Jocke är borta. Jag rusar upp o tänder varenda lampa och letar som en dåre efter min lilla älskling. Och jag hittar honom i soffan, där han sitter som ett ljus med sin nappflaska i händerna. När jag kommer fram till honom sätter han händerna för ögonen och leker titt-ut med mig! :D

Jag har ingen aning vad han gjort i en hel kvart mitt i natten. Men G kände efter, och han hade inte ens lekt med flaskan på soffan. Kanske behövde han bara få filosofa i mörkret en stund.

Han fick lite tutt o somnade om.

Och jag o G somnade om med ett leende på läpparna. Vår bästa Joakim! <3

Joakim är sjövild. Han gör saker som jag aldrig i mitt liv trodde en söt o vän ettåring skulle kunna göra. Han öppnar ytterdörren o drar iväg, han drar ner blommorna från blombrädorna i fönstren, han klättrar ur badkaret, han är ett snäpp från att klättra ur spjälsängen, han klättrar upp på köksbordet och roar sig kungligt med allt som gömmer sig där uppe, han klättrar på lådorna i köket och når allt som ligger på köksbänken, han tar sig förbi barnspärrarna på köksskåpen och jag bara svettas.

Och idag hände det som inte fick hända. Han vaknade kl fyra o skulle promt upp o leka. Eftersom G varit en hjälte o tagit alla tidiga mornar på sistone tänkte jag att han skulle få sova, så jag pallrade mig upp o parkerade min rumpa i soffan. Jag hör nåt konstigt prassel i köket, och tror att han fått tag på ett brev som jag sett ligga på bänken.

..men så kommer han in till mig o drägglar svart! Vad sjutton? När han kommer nära känner jag direkt på lukten att det är snus. SNUS! Min fina, underbara, oskuldsfulla, rena, oförstörda son har ätit snus!!! Fy fan. Jag kväljer fortfarande bara vid tanken på det. Urk.

Ungen har lärt sig knyta upp dubbelknutar, och jag vet inte hur jag ska få stopp på honom. Och vart sjutton ska man ha soporna om inte i skåpet under diskbänken..?!

Joakim vaknade 04.12 i morse. Det i sig är ju för all del inget ovanligt, men han vaknade pigg och gjorde snabbt klart för mig att det bara var att pallra sig upp o starta dagen. Pust. Och trots otaliga ögongnuggningar, gäspningar och öronpill så är han glad som en lärka och vill inte sova.

För en stund sen tänkte jag ändå göra ett nattningsförsök o frågar Freja som sitter på soffan om hon är lugn, eller om hon behöver nåt. Och får till svar att hon absolut behöver en sak. Kramar? Nåt att dricka? Äta? Toabesök? Kläder? Nej, nej, nej, nej, nej. Ungen svarar - choklad!

Hon måtte vara min unge.

När jag är så här übertrött som idag så har jag två saker snurrande i huvudet: jag vill sova och jag vill äta choklad!

Så när Joakim gjort tydligt att det absolut inte var dags att sova middag än letade jag rätt på Frejas överblivna lördagsgodis och överraskade Freja. Vi kröp upp i soffan och mumsade alla tre tillsammans.

Och klockan var halvtio en onsdagförmiddag!

Mums. Fast, jag blev om möjligt bara mer sömnig. :)

Freja är verkligen en fin, omtänksam o rar tjej! Häromdagen så köpte hon en fin hjärtan-studsboll till mig, bara för att muntra upp mig när jag skadat min fot. (stukningen före Joakims kalas) Och idag på Mors dag så var det oxå min namnsdag - så hon övertalade G att det absolut behövdes två paket.

Jag fick en jättefin brödburk, och så ett fint prydnadshjärta som Freja valt själv. Och när hon ger det till mig så är hon så full av kärlek, värme o omtanke att jag faktiskt häpnar. Och efter att jag fått paketen o uttryckt min stora tacksamhet, kramat o pussat massor på henne så blir hon plötsligt ledsen.

Hon kommer på att hon glömt köpa blommor. Hon vill så gärna ge mig blommor att hon har svårt att acceptera läget, men efter en bra stunds dividerande fram o tillbaka låter hon sig övertygas om att jag är helnöjd. Och att vi kan köpa blommor en annan dag!

Det är min fina vän Maria som hjälpt mig förstå hur fint det är av Freja att tänka så på mig. Jag har en tendens att inte ta det på allvar utan skrattar bort hennes ömhetstecken, men nu har jag insett att det är en speciell o fin egenskap hon har, min älskade skrutta! <3 <3 <3


Båda mina kameror är trasiga, så ni får hålla till godo med en gammal bild på världens bästa Freja.

Joakim har börjat med en jäkla bra sak - han kommer till mig med böcker och vill krypa upp i min famn. Och han lyssnar verkligen. Jag är imponerad, han är ju ändå ganska så liten.  Idag har jag läst Nicke Nyfiken och Totte och Malin om och om igen.

Han har börjat med en annan sak oxå, som inte är lika förtjusande.. Han skriker höga, gälla skrik när det är nåt han vill. I lekparken går han fram till bebisgungan och sätter igång alarmet - och alla som står tillräckligt nära gör allt de kan för att få tyst på honom. Här hemma går alarmet igång av allt möjligt - vid handfatet för att han vill borsta sina tänder. Vid dammsugaren för att han vill att vi ska sätta på den. Han är hur effektiv som helst.

Hej på dig! :)

Jag sitter uppe själv, eller ja, G snarkar i soffan bakom mig och det är på något sätt hans tur att sova så jag är vaken. Och lite uttråkad så jag tänkte skriva av mig lite här.

Jag har haft ett antal inlägg i huvdet på sistone, framför allt går jag med en ständig intention om att skriva mer om Joakim, och om Freja oxå faktiskt. Jag vill ju veta när, var o hur och det finns en gräns för hur mycket mitt huvud rymmer. Och jag har redan hunnit glömma massor såklart, tyvärr.


Freja är verkligen stora tjejen. Snart fem år min lilla skruttfia. Känns helt overkligt och helt självklart.

Hon fick inlines idag. Och efter att ha hållit G i handen i två minuter så släppte hon och åkte själv hur bra som helst. Min skridskoprinsessa! <3 <3 <3

Hon kan oxå klättra i nätet på klätterställningen, efter att inte ha vågat i flera veckor så bestämde hon sig en dag och plötsligt så gjorde hon det bara. Modig som sjutton! Och hon vågar hoppa ner på trapetsen själv oxå. :)


Och Joakim är en saga för sig, nästan för god för att vara sann. Tänk att han hunnit bli 14 mån gammal. Men han är sötare än nånsin och idag var det en mamma i parken som sa att han blir mer o mer lik mig. Det känns bra i hjärtat trots att jag aldrig varit särskilt nöjd med mitt utseende.

Han springer på de gulligaste små benen jag nånsin sett. Han har bara växt på längden sen han var 7 mån, men är fortfarande rund o god. Han är supergosig och älskar att pussas o kramas. Han är fortfarande nyfiken på andra mammor, men nu behöver han lite tid på sig att lära känna dem innan han flörtar med dem.

Han har ritat sin första teckning med fingerfärg, men kritor äter han bara upp. Han använder spaden o häller sand i hinken, och sen häller han gärna sanden över sig själv. Han gillar lekparken och älskar att vara ute. Han älskar bebisgungan, går fram o skriker på mig tills jag lyfter i honom och ger hon massor med fart - fort ska det gå. När vi är inne så går han o hämtar sina skor, men är ofta förvånansvärt nöjd med att gå med dem inne.

Och han har jordens temperament. När han inte får som han vill skäller han som sjutton på oss och slänger sina leksaker i golvet med dunder o brak. Mammas kille! :)

Han gungar på sin gunghäst. Och klättrar upp i soffan och står och stajlar som värsta herren på täppan. Han klättrar upp på köksbordet och sitter där uppe hur lycklig som helst. Han tycker om när man läser för honom och lyssnar intresserat och låter mig ha boken i fred. Han har förstått vad godis är och ger sig inte förrän han får smaka. Mne han är inte så förtjust i choklad. Som tur är funkar det för det mesta att avleda honom med russin och fruktpure.

Han älskar tutt och vill ha det mest hela tiden, både hemma o borta. En snutt o sen leka lite och sen en snutt till och leka mer, om och om igen. Han bankar på bultbrädan, på rätt sätt. Och tycker om FP- pyramiden och stapelbägarna. Han sparkar gärna boll, och tvekar inte att gå ut på fotbollsplanen när stora killar är där o spelar.

Han vill o kan äta själv, både med och utan sked, och vägrar hårdnackat att bli matad. Han tycker om det mesta, och smakar gärna på allt.

Han är fortfarande kass på att sova. Sover som mest 3 timmar i sträck, men det händer absolut inte varje natt. Från runt 3 på morgonen vaknar han gärna en gång i halvtimmen. Och enklaste sättet att få honom att somna om är såklart med tutt. Jag fattar faktiskt inte hur jag orkar, men det gör jag, om än nätt o jämnt.

Jag älskar mina fina barn! <3

Det är Joakims födelsedag idag, ett år gammal är han nu. Men det är inte därför jag skriver här, för det ska jag skriva mer ordentligt om imorgon när jag har tid och mindre grusiga ögon.


Men jag måste skriva ner en sak som Freja sa ikväll när vi låg o myste i sängen när hon skulle somna:

"Det har blivit en problem nu mamma för jag började tänka på vad jag ska jobba med när jag blir stor och då blev det alldeles för spännande, jag faktiskt spännandest i mitt huvud och då kan jag inte somna ju."

Min älskade dotter, ingen tänker som hon! <3 <3 <3

Vi var iväg på öppna förskolan på förmiddagen, och sen gjorde vi ett par timmar i centrum. När vi väl kom hem var jag helt slut, mycket p g a att det är HellWeek. Som G valt att kalla den här tiden i månaden.

Freja satte sig på pottan i vanlig ordning och jag slängde mig på soffan.

Joakim tar tillfället i akt och röjer på toa. Dasslektyr o toapapper sprids ut, och därefter vänder han intresset mot toaletten. Freja ropar på mig och skvallrar om allt bus han gör.

Jag är för trött för att ingripa så jag ropar tillbaka "så länge han inte dricker ur toan är det lugnt". Och inser att jag kommer få tömma toaletten på diverse saker och sanera min son. Men just då var några minuter på soffan värt det.

Men så ropar Freja igen - "mamma, jag tror man kan säga att han dricker nu".

Jag masar mig upp ur soffan, och hittar Joakim i hallen. Med en blöt toffel i munnen.

Han är så fräsch.

Not.

Ettårsdagen närmar sig med stormsteg, och det känns helt surrealistiskt. Han är ju min bebis.

Han har inte sagt nåt om vad han önskar sig, men jag gissar att hans önskelista ser ut ungefär såhär:

*en egen docka

*en liten, lagom dockvagn

*sop och skyffel

*dammsugare

*badleksaker

*kläder, från storlek 86/92 o uppåt (han har strl 80/86 just nu)

*trehjuling




Vi gillar begagnat! Det är snällt mot både barn, miljö o plånbok och lika mycket värt som nyköpt för oss.

Nu är mitt huvud sprängfyllt av Joakim. Jag har x antal delar av sömnföljetongen att skriva ner. Han har gjort massor av framsteg, både sociala, mentala och motoriska, som jag vill minnas. Så förbered er på ett långt inlägg! :)



I december så kämpade vi med feminutersmetoden på vårt sätt, för att komma tillrätta med Joakims dåliga sovvanor. Han har alltid varit lätt att natta, men problemet är att han vaknar väldigt ofta och behöver hjälp att somna om. 5min-metoden hjälpte oss lite framåt, men så blev Joakim magsjuk i början av året och vi var tillbaka på ruta ett på en halv sekund. Tack o lov att vi har amningen när magsjukan slår till. På något magiskt vis fick han behålla bröstmjölken, men allt annat kom upp och till slut så ville han bara, bara ammas. Och det har han fortsatt med, framför allt på nätterna. Allt blev bara värre o värre. Han har inte sovit längre än en timme i sträck, och oftast har han velat äta både två o tre gånger i timmen. Och det håller inte. Jag är hur slut som helst.

Så för en vecka sen ställde vi in spjälsängen i Frejas rum. För att vi inte skulle störa hans sömn med snarkningar o s v och för att jag inte skulle reagera på minsta pip från honom utan ge honom en chans att somna om själv. Freja har flyttat in i vårt sovrum igen, men vi är på rätt väg med lillebror så det får vara värt det. Även om det känns lite tvärtemotigt hur det borde vara. I samband med sängflytten slutade jag erbjuda bröstet på kväll o natt, och vi gav oss oxå den på att lugna honom utan att ta upp honom ur sängen. Vi har erbjudit honom nappflaska med vatten och han har druckit med lust och utan att protestera. Både jag o G är förvånade över hur lätt han tagit flaskan.

I går natt var det nog som värst - han vaknade han en gång i kvarten. Jag o G turades om så gott det gick, och jag var många gånger på god väg att ge upp och bara ta honom i famnen o tutta honom. Men vi kämpade på. Och i natt fick vi vår belöning! Han somnade vid 19.15 - och vaknade till efter nån timme, men somnade lätt om när G gav honom nappen. Och sen sov han och jag (!!!) till 01.30 - då jag vaknade av hans skrik och gick in till honom för att lugna, men när jag kom fram till spjälsängen hade han redan somnat om igen. Nästa gång vaknade han kl 03 och somnade om lätt när jag gav honom nappen. Vid fyra vaknade han igen och var mer otröstlig, och efter flera omnattningsförsök gav jag honom bröstet och han somnade om och sov till halvsex då han vaknade av G´s alarm. Han fick komma till min säng och vi sov till sju!

Och det mina vänner är en riktig rekordnatt! :D



Joakim  tog sina första steg när han var nio månader gammal, och han gick helt när han var tio månader. Strax före sin elvamånadersdag så fixade han en promenad utomhus med vinterkängor på, men det är svårt att gå med skor och ännu svårare att hålla balansen på snöiga och isiga vägar. Nu är han snart 11,5 månader och han har i stort sett slutat krypa, för han kan resa sig mitt på golvet utan att ha något att hålla i. (Och jag har varken filmat eller fotat hans fina framsteg ordentligt, nästan oförlåtligt!)

Sedan några veckor tillbaka så bjuder han på sin mat, och han tar nappen ur sin mun och stoppar i min. Snäll som sjutton! Och det låter kanske som ett litet framsteg men jag känner starkt att han utvecklats massor och plötsligt relaterar till mig på ett helt nytt sätt. Plötsligt är jag en person för honom, liksom. :)

Han älskar att leka kurragömma och tar ofta eget initiativ till det. Gömmer sig bakom saker o tittar fram med busig blick. En annan "lek" han gärna leker är att upprepa i oändlighet sånt som vi säger ifrån. T ex så är han jätteintresserad av toaletten och jag säger "ajaj" när han lyfter på locket, och han lägger lydigt ner locket, men lyfter det direkt igen -med en busig blick rakt mot mig och så upprepar vi allt i evighet. :D

Han slänger oxå saker i toaletten, busungen! Och när jag duschar så springer han o hämtar saker som han slänger ner i badkaret och står sen o tittar på dem när de åker runt i vattnet. Han älskar vatten, och när vi frågar honom efter kvällsmaten om han vill bada så blir han glad och sträcker sig mot badrummet. Han njuter som sjutton av att duscha, hamnar i myskoma om man duschar honom på ryggen. Mysungen!

Han har målat sin allra första teckning! Vi har provat med fingerfärg, kritor o pennor tidigare men han har bara varit intresserad av att stoppa allt i munnen. Men häromsistens så kladdade han faktiskt med den hemmagjorda fingerfärgen på pappret och fick till en fin bild.

 




Igår var vi på barnmottagningen i handen för astma- och allergiutredning. Vi fick träffa en trevlig Emma, och Joakim var på sitt allra bästa humör och charmade alla med sitt fina leende och sin härliga energi. Hon lyssnade på lungorna och tyckte de lät astmiga och tungandat. andningsljuden gjorde det svårt för henne att höra hans hjärta till och med. Och det här har jag hört förrut. Han har ju oxå väldigt jobbigt att andas när han är så täppt i näsan som han är. de gjorde oxå ett pricktest som inte visade tecken på allergi alls. Skönt! Men allergi hade varit en lösning som jag kan förstå mig på - nu vet jag inte vad jag ska tro om hans besvär. Vi fick i alla fall en remiss vidare till öron-näsa-hals där de ska undersöka honom mer ordentligt och kolla att det inte finns några fysiska hinder. Jag hoppas vi kan få en tid snabbt!

Nu ska jag ta tag i inbjudningskorten till Joakims ettårskalas. Vi har ju inte döpt honom, och heller inte haft nån välkomstfest som vi hade för Freja, så vi känner att vi vill fira hans ettårsdag lite extra. Jag hoppas alla nära o kära vill komma och göra det till en minnesvärd dag för världens bästa Joakim! <3